2019 har varit ett stormigt år för Nordiska motståndsrörelsen. Medan organisationen utförde rekordmånga aktioner och flygbladsutdelningar valåret 2018 blev 2019 snarare ett förlorat år. Redan 2018 flaggade organisationen för att de inte skulle kunna hålla uppe samma aktivitetsnivå som under valrörelsen, att de skulle fokusera på internt organisationsarbete och satsa mindre på flygbladsutdelningar. När tidskriften Expo avslöjade att organisationen drabbats av en splittring, att flera av de drivande personerna, däribland flera så kallade nästeschefer, lämnade NMR för att starta en ny organisation, hade redan aktivitetsnivån sjunkit markant. NMR hade redan innan splittringen samlat färre deltagare till sina manifestationer på första maj än tidigare, trots de arrangerade tillställningar på två orter. Organisationens besök i Almedalen under politikerveckan blev nedskalat, deras enda offentliga torgmöte där regnade bort och fick ingen uppmärksamhet, jämfört med den stora uppståndelsen året innan. 2019 blev också första året på länge som deras enda öppna officiella manifestationer enbart hölls på första maj. Tidigare år har de haft ytterligare en demonstation, ofta på hösten (såsom i Stockholm 2016, Göteborg 2017 och Stockholm 2018).
Det är inte bara NMR som organisation som har haft ett tungt år. Även organisationens ledare Simon Lindberg har privat drabbats av motgångar. I samband med splittringen meddelade hans fru att hon ville skiljas, vilket ledde till att Lindberg flyttade från Skåne till Dalarna, där resten av ledarsiktet är bosatta.
Även på lokalnivå har organisationen trappat ner på verksamheten, vilket syns tydligt på deras så kallade “kamprapporter”. Även om det är vanskligt att bedöma organisationens verksamhetsnivå utifrån deras kamprapporter, kan de till viss del ändå ses som ett mått på hur organisationen mår. Där det gått dåligt har verksamhetsrapporterna oftast lyfts upp av en ström enklare kamprapporter, som rapporterar om en klistermärkesuppsättning eller utdelning av några flygblad i brevlådorna i någons bostadsområde. Under 2019 har både kamprapporterna blivit färre och andelen av dessa som handlar om “klistermärkesuppsättningar” blivit allt större del. Tittar man närmare på kamprapporterna så är det ett fåtal aktivister som är extremt aktiva och under 10 personer står för mellan 40-50% av alla rapporterna. I varje näste finns det någon enskild aktivist som rapporterar in aktiviter flera gånger i veckan. NMR tappade momentum efter valet 2018 och betalar nu priset. Flera aktivister tröttnade på den hetsiga men resultatslösa aktivitetsnivån, vilket lade grunden till splittringen och utbrytningen till den nya organisationen Nordisk styrka. I Simon Lindbergs nyårstal kände han sig tvungen att överdriva antalet kamprapporter, med ungefär 20%, för att hålla skenet av att organisationen kunde hålla samma aktivitetsnivå som innan splittringen möjlig. Förutom splittringen har dessutom ett stort antal åtal väckts mot aktivister 2019, vilket dragit ner aktiviteterna (artikel).
Efter att det går långsammare att rekrytera folk i Sverige så blickade NMR utåt Norden. De har försökt att få igång lokala organisationer i Danmark, Finland och Island under åren med knappa resultat. I Finland har NMR haft ett tungt år efter de förbjöds i slutet av 2018 och sen försökt starta ett parti (artikel) som aldrig nådde upp till kravet med 5000 underskrifter. I Danmark lanserades NMR i slutet av 2017 men redan under 2018 hoppade flera ledande av och under 2019 har det fortsatt likadant. I november greps nästeschefen för Rede 3 (artikel) misstänkt tillsammans med en annan man för ha vält gravar i samband med NMRs aktion på årsdagen för Novemberpogromen. Drygt en vecka senare meddelade ledaren för danska grenen att även han lämnar (artikel) och redan tidigare i år lämnade en annan nästeschef. Efter ledaren lämnat har aktiviteten nästan helt stannat. De två nazisterna är fortfarande häktade och åtal väntas väckas i början av året.
I Norge lämnade den norska ledaren för NMR och gick till Nordisk styrka och istället fick nästeschefen för Rede 1 (Rede är norska näste, Rede 1 innefattar Oslo-område) ta över norska avdelningen. Den nya ledaren är en man i 40-årsåldern som varit aktiv i den norska högerextrema miljön i mer än 20 år och som tidigare dömts för ett knivdåd med rasistiskt motiv. Efter att organisationen försökte att anordna en nordiskt gemensam demonstration i Norge 2017, som förbjöds av polisen, och istället höll en blixtdemonstration i Kristiansand med ungefär 70 personer (varav enbart 17 var norrmän), har de gett upp försöken att anordna demonstrationer i Norge.
NMR gjorde 2019 ett försök att starta en isländsk avdelning, flera ledande aktivister besökte landet, men de lyckades bara rekrytera några få personer och ingen regelbunden aktivism förts på ön.
NMR har inte publicerat en liknande plan och strategi för 2020 som de gjorde 2019, då de sade att de skulle fokusera på mer internt möte. 2019 blev ett förlorat år för organisationen. Just nu är det få tecken som tyder på att de ska kunna vända den utvecklingen till 2020.