Full cirkus när ”nazistpysslingen” var uppe i rätten.
Vem var det som hånade nazistpysslingen? I tre år har förtalsmålet mot Bianca Meyer och Jonatan Unges podcast ”Unge Meyers lidande” pågått. Meyer stämdes av den radikalnationalistiska influencern Nick Alinia för att ha utmålat honom som en klandervärd nazist i podden. I måndags möttes de i Stockholms tingsrätt för att lägga pusslet. Pekades verkligen Alinia ut i humorinslaget?
Jag satt ensam på åhörarbänkarna i tingsrättsalen, förutom Nick Alinias två inhyrda livvakter. Men i vittnesbåset var det full cirkus. Kändisar, experter och troll stod på kö för att avlägga vittneseden. Meyer och Alinias juridiska ombud hade rustat för strid och tagit dit de tunga kanonerna.
Domaren suckade. Det här är ett förenklat tvistemål med småsummor som ersättning. Men för de inblandade handlade det inte om pengarna.
”Unge Meyers lidande” började som en podcast från Judiska församlingen, där Bianca Meyer och Jonatan Unge svarade på lyssnarnas frågor om relationer. Lättsamt, humoristiskt och självspäkande, speciellt i Meyer och Unges prator om sina egna relationshaverier.
Ett exempel var när Meyer ramlade in i en samtalsgrupp på Twitter där majoriteten var högerextremister. Twitters gruppsamtalsfunktion Spaces är som ett Flashback i ljudformat, en dokusåpa som rullar på varje natt med färska gräl och underhållande intriger. Meyer trampade direkt i klaveret, när hon hävdade att högerprofilen Chang Frick var sexigare än Nick Alinia. En lufsig sexighet som brädade snygga killen på Twitterskolgården.
Det blev en prata i podden, om det pinsamma att behöva be en hel skara upprörda ”alt-right slash nazisttjejer” om ursäkt. Meyer ångrade att hon hade kallat snyggkillen för en kort bög. ”Det är ganska tufft för en judinna att be en kort bögnazist om ursäkt”, ursäktade Unge i podden.
Alinia nämndes aldrig med namn. Men för gänget på Twitter stod det klart vem det handlade om och hämnd skulle utkrävas. Bianca Meyer kallades in på ett twittersamtal där hon konfronterades med vad hon sagt. Svaren spelades in och lades till en förtalsanmälan. Meyers ursäkt i podden hjälpte inte.
Meyer var en av ett tjugotal personer som den självutnämnda Förtalsombudsmannen Christian Peterson hjälpte till att anmäla som småmål. Billigt och riskfritt, försäkrade han. Det kostade en struntsumma som förtalsaktivisterna täckte, den förtalade kunde lugnt casha in pengar till semestern. Målet var, förklarade Peterson, att göra nazism till det nya n-ordet. Ingen skulle kunna använda det i en debatt, annat än högerextremisterna själva. Jag var själv en av de som anmäldes, men friades på punkten att ha kallat en nazist för nazist.
Men anmälan mot Bianca Meyer låg kvar. Nima Rostami, advokat och Sverigedemokrat, fick ta över Nick Alinias mål.
I rättssalen kolliderade två världsbilder. Rostami målade upp podden som ett planerat karaktärsmord på en lovande högertalang. Den lille mannen mot de stora mobbarna. Att bli kallad nazist av judar gav anklagelsen extra legitimitet och allvar.
För Bianca Meyers advokat Monique Wadsted handlade förhandlingen däremot om att hindra ytterhögern från att använda domstolar för sitt kulturkrig. Småmålen gick lätt att missbruka, rent av vapenisera. Förtalsaktivisterna hade inget att riskera på att anmäla, förlorade de småmålen behövde de aldrig ersätta motparten för advokatkostnader. Wadsted menade att Alinia försökte göra sig ett namn på anmälan. Ett försök att pusha sin egen Youtubekanal.
Peterson dök själv aldrig upp hos tingsrätten, trots att han initierade Alinias anmälan. Efter en Afrikasemester beslagtogs all hans elektroniska utrustning i tullen. Det visade sig att han själv hade fyra förtalsutredningar emot sig. Från poliser, forskare och en iransk pensionär. I ytterhögerns alternativmedier har han bytt linje de senaste veckorna. Nu anser han att lagarna om förtal måste rivas upp helt. Så här får det ju inte gå till.
Artikeln är publicerad på Aftonbladet Kultur.