I juli 2019 sprack Skandinaviens största nationalsocialistiska organisation, Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Det kom inte som en förvåning. Valframgångarna i svenska valet september 2018, där NMR ställde upp i tre kommuner, uteblev. Partiet blev inte representerade i någon kommun. Finska avdelningen av organisationen har kriminaliserats i en rättsprocess som fortfarande pågår. Att gå från en utomparlamentarisk kamporganisation till parti krävde förändringar: mer offentliga manifestationer, koncentrerat arbete i några få städer och stärkt propagandaarbete. Innan splittringen drev NMR också en mängd mediaprojekt (flera poddar och webbtv) och uppdaterade sin sajt dagligen på två språk. I en infekterad ledarstrid några år tidigare steg grundaren Klas Lund åt sidan för att ge plats åt den yngre Simon Lindberg, som då ledde skåneavdelningen. Nu anklagar gatukämparna inom organisationen Lindberg för att ha liberaliserat organisationen med partiarbetet. Utbrytningen kring gamla ledaren Klas Lund samlade en stor del av Stockholmsavdelningen och närliggande orter, samt flera medlemmar från Dalarna, NMR:s starkaste fäste. Den nya organisationen kallar sig Nordisk styrka (med NS som den eftertraktade förkortningen). Svenska Säkerhetspolisen har gått ut med en varning om förhöjd hotnivå, att utvecklingen kan leda till ökade attentat eller grova våldsbrott.
Nordiska motståndsrörelsen har de senaste tio åren varit den organisation där majoriteten av högerextremt våld i Sverige haft sitt ursprung. Organisationens medlemmar har under åren genomfört attacker mot bland annat homosexuella föreningars lokaler, antifascistiska och fackliga aktivisters bostäder. De har följt ett enkelt schema: varje lördag genomföra en manifestation i någon svensk stad, om de möter motstånd alltid återkomma veckan efter för att visa att de inte går att skrämma bort, alltid göra markeringar mot de personer som offentligt kritiserat dem. I varje lokalförening (nästes) uppgifter ingår, förutom att genomföra propagandautdelningar, att även kartlägga de lokala vänsteraktivisterna och göra aktioner mot dem. De har sett till att alltid genomföra manifestationer i anknytning till riksdagspartiernas årliga politikervecka i Visby på ön Gotland, mot Prideparader i olika städer och vid bokmässan i Göteborg, för att utnyttja den massiva medienärvaron vid sådana tillställningar. Säkerhetspolisen har fog för sin varning. Vintern 2016-2107 genomförde en cell utbrytare ur NMR flera bombdåd, riktade mot en flyktingförläggning och en vänsterbokhandel. Under polisens utredning kom det fram att medlemmarna varit på militär träning hos ryska nazister.
Våldsdåden från högerextrema organisationer har gått i vågor i Sverige sedan 1980-talet. Ofta har valkampanjer samlat högerextrema grupper i partiarbete, vilket minskat våldsnivån tillfälligt, för att efter valet i besvikelsen över uteblivna framgångar radikalisera delar till mer militanta kampformer. En första våg skedde 1990-1991, även då kring Klas Lund, som ledde nätverket Vitt ariskt motstånd. Gruppen genomförde en rad rån och vapenstölder under ett år innan de greps. De hann dock aldrig använda sina stulna vapen till något terrordåd. VAM:s öppna manifestationer och cellernas rånturné skedde i ett samhällsklimat då en flyktingvåg från forna Jugoslavien anlände till Sverige, flyktingförläggningar i hela landet drabbades av attentat och lonewolf-skytten kallad ”Lasermannen” satte skräck bland migranter i Stockholm genom nattliga skottdåd.
Med VAM-cellen i fängelse vände sig de kvarvarande aktivisterna till musiken. Sverige blev under 90-talet världsledande i att producera vitmaktmusik. Majoriteten av våldsdåd under 90-talet kom också från vitmaktsubkulturen. Våldet tog främst form av oorganiserade bråk på fyllan som i flera fall slutade i mord. Dessa våldsdåd ledde till en bred antifascistisk mobilisering i samhället, som satte press på vitmaktindustrin, stängde ner skivbolag och spelningar. När så VAM-medlemmarna började friges från fängelse i slutet av 90-talet mötte de en sönderfallande struktur, som radikaliserats ännu mer. 1999 övergick den radikaliseringen i terrorism. Två poliser mördades efter ett rån i Malexander, en bilbomb skadade en journalist som granskat extremhögern och fackföreningsmannen Björn Söderberg mördades efter att ha slagit larm om att en nazist valts in i den lokala fackklubben på hans jobb. Detta skedde samtidigt som diskussionen pågick i Tyskland om behovet av ”bruna celler” och NSU uppstod, med internationella Blood & Honournätverket som den viktiga länken mellan länder. Men till skillnad från Tyskland har det aldrig funnits några kopplingar till statliga säkerhetstjänster och cellernas verksamhet blev kortvarig innan de fängslades för olika attentat.
Terrorvågen 1999 blev en vattendelare, men det dödliga våldet försvann inte helt. 2000-talets organiserade extremhöger orienterade sig efter en tysk modell. Partiet Sverigedemokraterna sprack och Nationaldemokraterna bildades, ett mer aktivistbetonat parti som arbetade i nära samarbete med ett nätverk av Fria nationalister, med den tidigare B&H-anknutna tidningen och sajten Info-14 som nav. Denna rörelse med parti och fria aktivister byggdes med de årliga Salemmarscherna (2000-2010) som samlingspunkt. Med den förändrades gatuvåldet och retoriken, från raskrigande och vit överhöghet till att svenskar var offer för våld, utsatta för en ”svenskfientlighet” och behövde organisera sig för att kunna skydda sig. Fria nationalister var tydligt influerad av en fotbollssupporterkultur och organiserade sig som fotbollsfirmor, med liknande former av estetik och gatukonfrontationer i små grupper. En rad vänsterlokaler utsattes för brandattentat kopplade till mobiliseringarna inför Salemmarschen. Det spontana subkulturella våldet ala 80- och 90-talets vitmaktscen minskade under 2000-talet, men det organiserade ökade – utan att gå över till underjordisk terrorism som 1999.
2008 skedde en ny peak av konfrontationer med antifascister, där NMR började använda knivar i sina anfall, en mordbrand mot ett antifascistiskt par i Stockholm och attacker på vänsterlokaler, där bland annat sociala centret Cyklopen brändes ner. 2012 mördades en man i samband med fest med NMR-deltagare i Vallentuna, och NMR:s attack 2013 på en lokal antirasistisk manifestation i Stockholmsförorten Kärrtorp ledde till en omfattande samhällsprotest, där 16 000 personer deltog i en av Sveriges största antifascistiska protester som svar.
Parallellt framträdde en lonewolf-terrorist som angrep invandrare. Seriemördaren Peter Mangs var verksam i Malmö mellan 2003 och 2010, och gick för samhällsdebatten helt under radarn med sina mord på invandrare. Mangs måltavlor fann han ofta i den framväxande högerextrema alternativmedian kring sajter som Politiskt Inkorrekt och efterföljaren Avpixlat (idag Samhällsnytt), kopplad till sverigedemokraten Kent Ekeroth.
När Salemmarcherna upphörde efter 2009 hade rörelsen gått in i en svacka. Nationalsocialistisk front, bildat 1994, bytte namn till Svenskarnas parti och var inte längre ett uttalat nationalsocialistiskt parti. De satsade på valet 2014, men misslyckades totalt att nå sina mål och valde kort därefter att lägga ned sin verksamhet. Nationaldemokraterna försökte flera gånger ta positionen som rörelsens mittpunkt, men drabbades kontinuerligt av bakslag och interna bråk, och lade även de ner sin verksamhet, innan valet 2014. Istället hade Sverigedemokraterna 2010 nått sitt stora politiska genombrott, kommit in i riksdagen och utrymmet för småpartier upphörde i princip att existera. Svenska motståndsrörelsen, som 2015 bytte namn till Nordiska motståndsrörelsen, stod ensamma kvar att axla rollen som den främsta organisatören av gatuaktivism och militanta attacker mot vänstern. Organisationen hade bildats redan 1997 av medlemmar från tidigare Vitt ariskt motstånd och Sverigedemokraternas dåvarande ungdomsgrupp. Under 00-talet hade de svårt att hävda sig mot den större gatumiljön kring Fria nationalisterna och Nationalsocialistisk front och sågs internt som en sorts sekt. De senaste tio åren har dock NMR steg för steg kunnat flytta fram sina positioner när resten av rörelsen fallit sönder. NMR marknadsförde sig själva som den mest militanta och okompromissbara organisationen, som aldrig skulle svika sitt nationalsocialistiska ideal. Men med partiernas sammanbrott såg NMR samtidigt chansen att fylla ett tomrum på kommunal nivå efter ND och SvP. Förändringen fick till slut ett högt pris. De nya medlemmarna fyllde leden i demonstrationerna och kunde dela flygblad, men ledde också till att politiken tonades ner för att fortsätta locka till sig andra än de mesta fanatiska nationalsocialisterna. Resultatet blev att den militanta gatukadern lämnade organisationen. Nu har de inte längre en partistruktur som håller dem tillbaka och befaras trappa upp våldsnivån igen.
Artikel 2019 åt tyska Antifa Infoblatt.