Kulturhögern

I en möteslokal i ett av Södermalms rödaste kvarter samlas en hemlig middagssammanslutning. Möt kulturhögern, de kulturutövare som bestämt sig för att starta kulturkrig om Sverige, förenats med extremhögern och radikaliserat de borgerliga salongerna. 

Artikeln är publicerad i Brand 4, 2019.

Vårkollektionen 2020 är redan här. Modeskaparen Camilla Thulin slog på stora trumman, som sig bör, när vårens blommiga klänningar visades upp på modevecka i augusti. I Riddarhusets slottssalar hölls en annorlunda catwalk. Färgstarka klänningar kräver något färgstarkare än modeller. Thulin lät kända opinionsbildare visa upp hennes plagg. De flesta till höger, någon till vänster. Alice Teodorescu Måwe, Susanna Popova Hakelius, Dominika Peczynski Borg och Amineh Kakabaveh. En modeshow som samtidigt är ett statement. Camilla Thulin är goodwill-ambassadör åt föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF). GAPF:s grundare och ständiga ansikte utåt, Sara Mohammed, vandrade också på catwalken i en vacker rödblommig klänning, med de andra opinionsbildarna. En stor del av GAPF:s opinionsbildning om hedersförtryck har varit just genom galor och kändistillställningar.

“Det känns viktigt att motarbeta hedersvåld”, skriver Camilla Thulin om sitt stöd till GAPF. På galan är som vanligt Camilla Thulins hovfotograf Niklas Palmklint med. Han taggas in i hennes bilder på Instagram. Han har tagit många av hennes modellbilder, det är han som stod bakom kameran till hennes bok Stil med Thulin. Även han delar hennes engagemang i hedersfrågan. Men han tar engagemanget i en annan riktning.  

Det är Palmklint och hans vänner i kultursektorn vi ska följa.

Ett nytt fält

Efter valet 2014 uppstod ett nytt politiskt fält. Sverigedemokraterna hade burits fram av en uppsjö alternativmedier på högerkanten. Nu behövde SD inte dem längre. Sajterna fortsatte att radikaliseras ut i högerextremism, nationalsocialism och konspiracism. Det nya fältet som uppstod var ett konservativt fält, mellan Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Först i motståndet mot Decemberöverenskommelsen under förra mandatperioden och sedan mot Januariöverenskommelsen i den nuvarande. Delar av borgerligheten närmade sig SD. I fältet däremellan började en konservativ alternativmedia växa fram, skild från sin extremare kusin på andra sidan SD. Näringslivssponsrade Det goda samhället, mediehuset Kvartal med ambitionen att utmana Sveriges Radio, klickjagarna Nyheter idag, partiet Medborgerlig samling, sajten Ledarsidorna med kontakter in i såväl betongsocialdemokratin som försvarshögern. 

Det var här arbetet bedrevs för att sprida en nationalistisk konservatism in i borgerligheten, och därigenom lägga grunden för formerandet av ett nytt konservativt block i politiken. Det är hit Moderaternas och Kristdemokraternas kursändring kan spåras, i den underifrånrörelse som fick gräsrötterna och till slut partiledningarna att börja flytta på sig. Det gemensamma för detta fält var att de såg kulturkriget som sin arena, mot vänstern och liberalismen. Vi kan därför kalla dem kulturhögern. 

Flyktingkrisen 2015, sammanbrottet av EU:s gemensamma flyktingpolitik och omställningen av svensk migrationspolitik förändrade inte bara borgerligheten. Även kulturutövare, opinionsbildare och journalister som tidigare sett sig som vänster eller liberala gjorde en snabb gir högerut. De flockades kring de konservativa alternativmedierna. Valet 2018 var en besvikelse för dem, när en centristisk regering beståendes av S och MP stödd av L och C bildades. Det räckte inte längre med kulturkamp, delar av det konservativa fältet ville ut på gatorna. De radikaliserades, tog ett språng förbi Sverigedemokraterna och närmade sig den högerextrema miljön. 

Det är här Palmklints krets av kulturutövare kommer in i bilden.

 

Ett kämpande Södermalmskvarter

Många har hört talas om kvarteret Mullvaden på Södermalm. Frikvarteret som ockuperades ett helt år 1978, när Stockholms stad skulle riva flera fastigheter söder om Hornsgatan i en stadsförnyelseprocess. Men Mullvaden var inte ensamt. Det hade systerkvarter. Några kvarter längre ner mot Tantolunden ligger kvarteret Piskan, mellan Wollmar Yxkullsgatan och Maria Skolgata. 

Efter Mullvadsockupationen bytte staden strategi och började renovera fastigheterna söder om Hornsgatan istället för att riva dem. Den stridbara hyresgästföreningen i Piskan blev kvar. De förhindrade ombildningen och utförsäljningen av kvarteret. Fick en stor fin möteslokal på gården, med banderoller och utställningar på väggarna som vittnar om kvarterets långa och radikala kamp. I Piskan har grannarna odlingar och höns mitt på gården, mitt på Södermalm. Det är ett kvarter där 70-talets solidaritet överlevt in i vår tid. 

Det är hit Niklas Palmklint flyttat med sin familj. Han deltar i föreningsverksamheten med de andra grannarna. Palmklint driver ett eget framgångsrikt företag. Han är reklam- och modefotograf med ett stort kontaktnät in i kulturvänstern, med musiker, filmare och kändisar. Ett av hans fotoprojekt, boken Ordet är fritt där kända personer får berätta om sitt favoritord, medverkar han med på Bokmässan 2019. 

 

Sällskapet

Efter flyktingvågen 2015 blev kvarteret grannar med modulhus för nyanlända i Tanto. Piskan bjöd in dem till sitt kvarter, arrangerade läxhjälp och fikasamtal. Men Palmklint börjar röra sig i en annan riktning. Tillsammans med sin vän, filmaren Magnus Fermin, börjar han arrangera hemliga middagsträffar i hyresgästföreningens lokal på Piskan. Träffarna är enkla, man möts i föreningslokalen och lagar mat ihop, delar kostnaden emellan sig och diskuterar. De delar samma bakgrund och börjar bjuda in fler kulturarbetare ur sitt nätverk. Andra som börjat omorientera sig högerut. 

Sällskapet växer och blir en informell mötesplats för ledarskribenter och opinionsbildare i gränslandet mellan högern och Sverigedemokraterna. En kulturhöger. Här kan de prata fritt om migration, hedersvåld och ökad kriminalitet, eller konspirera om ett organiserat demografiskt folkutbyte som syftar till att göra svenskarna till en minoritet. Grannarna i Piskan förvånas över att börja se kändisar smyga in till deras föreningslokal. ”Ann Heberlein står på vår gård”. 

Trycket är stort, men middagarna bantas ner, från 60 till 30 personer. Man vill ha intimare stämning. De interna Facebook-eventen ger en antydan om vilka som gått, eller planerat att gå. Ledarskribenter som Carolin Dahlman och Cecilia Blomberg gör besök. Samma sak gör Ann Heberlein med make, liksom hennes poddkollega Jessica Stegrud – kort därpå värvad som toppnamn till Sverigedemokraternas EU-lista. Katerina Janouch och andra från partiet Medborgerlig samling hör till stamgästerna, tillsammans med extremhögerkanalen Swebbtvs Mikael Willgert och Jan Sjunnesson. Där finns också alternativmediekrönikörerna och akademikerna Jan Tullberg, Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg, samt den sistnämndes gamla journalistkollega, före detta Metrokrönikören Jonas Hållén. En del blir avskräckta av diskussionerna och kommer inte tillbaka. Andra återvänder.

Under valrörelsen ligger middagsträffarna nere. Men efter valet hösten 2018 arrangerar Palmklint och Fermin tre nya träffar. Det finns ett intresse av att ses igen och diskutera. Valet har inte gått så bra för högern som förväntat – och inget block ser ut att kunna samla en majoritet för en ny regering. Nu sker en radikalisering av middagssällskapet. 

Höstens första träff ägnas åt valanalys och diskussion om Sveriges demografiska utveckling. Föredragshållaren Gunnar Sandelin varnar för att ett folkutbyte håller på att äga rum, och nu är den parlamentariska vägen stängd i fyra år till. Så vad göra? Den 26 oktober har Palmklint bjudit in Johan Lindblad från Lund, som arbetar som senior rådgivare åt Nordiska ministerrådet, på temat ”Behöver Sverige delas upp för att räddas?”. Han lanserar förslaget att man ska koncentrera sig på att ta över kommuner, bryta sig loss och kräva autonomi.

 

Visegradskommuner

”Har vi förlorat landet nu?”, frågar Lindblad i kallelsen till mötet. ”Idag har vi en enhetsstat som gör att den som vinner ett Riksdagsval styr hela landet. Detta trots att norra Sverige alltid är primärt rött, södra är olika nyanser av blått (med vissa röda fläckar) och merparten av Skåne är gult (SD) […] Vi behöver helt enkelt “place” för att kunna bryta den negativa utvecklingen regionalt, för att sedan kunna bygga upp en plattform varifrån resten av landet kan påverkas eller normaliseras igen”. En geografisk-politisk strategi behövs, där de skånska kommunerna är centrala. Precis som Europa har Visegradländerna, med Ungern och Polen som går före i en konservativ omdaning och motstånd mot Bryssel, behöver ett nätverk av svenska Visegradkommuner bildas, förklarar Johan Lindblad. Förslaget fångar mötesdeltagarnas intresse, 19 av de 26 middagsgästerna bestämmer sig för att gå vidare med planerna.

Två veckor senare samlas de som vill gå vidare med projektet att skapa Visegradkommuner. De möts på den stora byrån HiQ:s lokaler, mitt i Stockholm city. Till det här mötet har de bjudit in bredare, försökt locka dit finansiärer. Helgen är väl vald, på Cirkus i Stockholm håller Jordan B. Peterson sina föreläsningar. Trots beslut om att projektet tills vidare ska hållas hemligt skriver Gunnar Sandelin en rapport från mötet på den näringslivssponsrade högersajten Det goda samhället. ”Några var politiskt förtroendevalda inom några av våra större politiska partier, någon var tjänsteman i den politiska förvaltningen. Där fanns också IT-konsulter, egna företagare, lärare och andra”, skriver Sandelin om mötesdeltagarna. De delade in sig i arbetsgrupper och diskuterade hur de skulle kunna bli tillräckligt många i några utvalda svenska kommuner för att ”bilda ett slags minisamhälle med målsättningen att locka dit likasinnade personer som också vill investera i att leva svenskt” och kunna få politisk majoritet till nästa val.

Men alla var inte nöjda med planerna på att starta Visegradkommuner, utan såg dem tvärtom som en farlig radikalisering av kulturhögern. Johan Westerholm, som driver alternativsajten Ledarsidorna och som besökt mötet på HiQ, rusade ut därifrån och började sin egna granskning av nätverket kring Lindblad, samt Palmklints middagssällskap. Till nästa middagsträff i Piskans kvarterslokal på Södermalm skickade han journalisten Andreas Henriksson med dold inspelningsutrustning. Nu var temat för kvällen prepping. 

Men medan Ledarsidorna förberedde sin granskning av Visegradsprojektet hade middagsklubben redan tagit en annan vändning. I Frankrike hade massprotesten i gula västar briserat. Katerina Janouch och middagsdeltagarna ville ta protesten till Sverige och vända den mot migrationspolitiken. FN-förhandlingarna om att utveckla en mer koordinerad migrationshantering – det så kallade Global Compact-avtalet – var uppe till diskussion. De började planera manifestationer på Mynttorget, den plats afghanska flyktingarna i Ung i Sverige tidigare haft sina demonstrationer mot utvisningar på. Swebbtv:s Mikael Willgert hade tryckt upp knappar för Mynttorgsprotesterna, som han sålde på middagsmötet.

 

Mynttorgsprotesterna

Sällskapet sluter upp kring Katerina Janouch, Jan Sjunnesson och Mikael Willgert. Men de är inte ensamma om att gå ut på gatorna och vilja hänga på sig gula västar. Extremhögern står redan där. Arrangörerna Mynttorgsaktivisterna är en frontorganisation för den fascistiska organisationen Nordisk Ungdom. Den andra arrangören, “Stockholmare för ett suveränt Sverige”, är tätt lierade med nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen, NMR. Varje helg under vintern 2018-2019 samlas ytterhögern för torgmöten på Mynttorget, iklädda gula västar. De gör koordinerade försök att få till stånd protester i Göteborg, Malmö och Helsingborg. På scenen står flera av Sällskapets deltagare som talare, sida vid sida med konspirationsteoretiker och nazister. 

Kritiken inom kulturhögern låter inte vänta på sig. Just när borgerligheten öppnat sig för nationella frågeställningar, är det rätt att i det läget driva på en radikalisering mot extremen? Katerina Janouch hamnar mitt i striderna, där hennes forna vänner tar avstånd och Medborgerlig samling klipper bandet till sin tidigare toppkandidat. Från andra hållet angriper NMR Janouch för att som judinna fronta protesterna. De två deltagande extremhögerorganisationerna NMR och NU angriper också och fördömer varandra. Fascism eller nationalsocialism? På scenen står talare och varnar för chemtrails och globalister. Sektstriderna tar över. 

Situationen blir inte lugnare av att Johan Westerholms sajt Ledarsidorna hänger ut projektet med Visegradkommuner i en artikelserie som väcker en storm av raseri mot dem från deras egna läsare och krönikörer. Ann Heberlein och hennes make lämnar Ledarsidorna i protest, men distanserar sig samtidigt från middagssällskapet och kommunprojektet. SD:s Jessica Stegrud svär sig fri från träffarna. Nu när Staffanstorp och Sölvesborg börjar tillämpa Visegradstrategin på riktigt går det inte att förknippas med ett så extremt middagssällskap i Stockholm. 

När röken skingras har gatuinitiativen dött, de gula västarna hängts upp på galjen och Mynttorget lämnats öde. En annan rörelse, på totalt motsatta sidan av den politiska skalan, kommer att fylla det istället: Greta Thunberg flyttar in med sin klimatstrejk. På Södermalm fortsätter kvarteret Piskan med sina språkkaféer för flyktingar. Palmklints kommande middagsträffar har avbokats. Sällskapet skingrades för vinden. Några bildar PR-byrån Etablissemanget istället, en ”Sverigevänlig” reklambyrå som gör jobb åt Sverigedemokraterna. Andra samlas istället kring Swebbtv:s seminarier och intervjuprogram.

Niklas Palmklint då? Vad hände med honom? Han kröp tillbaka till sitt kändisnätverk, Camilla Thulins tillställningar mot hedersvåld och minglandet på kändisgalor. I januari 2019 lanserade Stockholms stad “Aldrig mer”, en ny kampanj mot hedersrelaterat våld. Som de beställt av Niklas Palmklint.