Nordiska motståndsrörelsen har existerat i snart 25 år. Deras organisation har för det mesta levt i det dolda, trots all sin utåtriktade propagandaverksamhet. Under långa perioder var de mer en tidning/sajt med en organisationsstruktur knuten till sig, än det omvända; en stark organisation med ett eget organ. Det var lika vanligt folk trodde de hette Nordfront (och innan Patriot), namnen på deras sajt, som deras egna organisationsnamn. Bara vid deras extrema våldsbrott har de fått medialt genomslag. Det går nog lugnt att påstå att det var först i december 2013, med attacken i Kärrtorp, som de kom till den bredare allmänhetens kännedom, snarare än att bara vara “kända” hos antirasister och grävande journalister. Under en veckas tid publicerades åtskilliga artiklar, gräv och analyser där de dissikerades och granskades. En vecka efter attacken samlades drygt 16000 personer i Kärrtorp i en manifestation mot nynazistisk terror. Även om repressionen blev hård mot NMR efter Kärrtorpsattacken ledde också den ökade uppmärksamheten innebar också att flera sympatisörer fick upp ögonen för dem. Medlemsantalet ökade och valåret 2014 satsade de på att synas igenom så många provokativa aktioner som möjligt, riktad mot Prideparader, “kulturmarxisterna” på Bokmässan i Göteborg och politikerna i Almedalen.
Läget för dem att trappa upp sin verksamhet och synas mer var rätt i tiden; 2014 lade Nationaldemokraterna ner och året efter, 2015, lade även Svenskarnas parti ned och plötsligt var Nordiska motståndsrörelsen ensamma som det radikala alternativet till Sverigedemokraterna. Hösten 2015 blev invandringen frågan högst upp i samhällsdiskussionen efter en flyktingvåg till Europa i kölvattnet av repressionen efter arabiska våren. Nordiska motståndsrörelsen, likväl som Sverigedemokraterna, kände de hade medvind. En större mängd gamla aktivister från Svenskarnas parti valde att gå med i organisationen 2015-2016. Så i november 2016 kunde organisationen hålla sin största demonstration någonsin i Stockholm. Drygt 850 personer dök upp för att stötta en öppet nationalsocialistisk organisation i Sverige. Nordiska motståndsrörelsen hade nu fått momentum och ett flöde av organisationsvana personer som tidigare varit aktiva i olika nazistiska organisationer innan de blev aktiva i NMR. Men det här blev också organisationens peak, de hade nu nått toppen. Ledningen tog åt sig äran för ha fått organisationen att växa och de menade att deras radikala strategi var den rätt vägen framåt, samtidigt som de var oförmögna att analysera händelseutvecklingen i omvärlden och förstå hur det spelat dem i händerna. De var övertygade om att framgångarna var deras egna förtjänst, och att det var deras strategiska linje som lockade människor att engagera sig i en öppet nationalsocialistisk organisation. Från att bara ställt upp i lokala kommunval beslöt de sig för att ställa upp i riksdagsvalet som parti.
2017 var en lång sträcka för att förbereda sig för valåret 2018. Det märktes tydligt att hela organisationen gick in i ett valrörelseläge vilket krävde mycket av deras aktivister. Ledningen lovade framgångar och de flesta såg det som självklart att Pär Öberg skulle få behålla sitt mandat i kommunfullmäktige i Ludvika. De sista veckorna satsade de allt. Aktivister från andra nästen där de ej ställde upp i kommunval förväntades åka och hjälpa till i de valkretsar där NMR ställde upp. Vissa aktivister hade redan under valåret medvetet valt att vara arbetslösa för att kunna hjälpa till i valkampanjen. När valresultatet presenterades var det ett fiasko för NMR; de misslyckades helt vinna någon plats i kommunfullmäktige och hamnade till och med under Svenskarnas partis röstantal i riksdagsvalet innan. En stor besvikelse började märkas internt. Ledningen hade i princip lovat att de skulle komma in och flera aktivister vittnar om att alla såg det som självklart att Pär Öberg skulle behålla sin plats.
Efter valet 2018 försökte NMR släta över besvikelsen. De menade att de hade vunnit massa på uppmärksamheten genom att ställa upp. Att de blev mer välkända och normaliserade i stadsbilden. Samtidigt märktes tydligt besvikelsen internt. Men organisationen körde på. I börja av 2019 införde de en ny medlemsform. De delade upp de aktiva i två olika sorters grupper; i medlemsgruppen och kampgruppen. Tanken var att det skulle bli lättare för personer som var inte var villiga att lägga sitt liv för kampen skulle enklare kunna bli aktiva. Men det fick motsatt effekt. Personer som tidigare deltagit på offentliga flygbladsutdelningar valde att ta steget ner till medlemsgruppen. Men 2019 kom också repressionen från valåret 2018. En frustration bland organisationens gatuaktivister resulterade i en splittring.
2020 var året då NMR räknade med att allt skulle vända för dem. Vi har redan tidigare skrivit om året här. Men dräneringen av aktivister fortsatte och efter sommaren stannade en stor del av basaktivismen upp. Sedan vi skrev vår artikel är det tydligt att NMR har fokuserat på aktioner för att väcka uppmärksamhet istället för många små flygbladsutdelningar och klistermärkesuppsättningar. Flera av de nya nästescheferna uppger att de kommer satsa internt. Tidigare när NMR har drabbats av bakslag har man vänt sig inåt och organisationens sekttendenser har ökat.
När vansinnesdådet i Vetlanda skedde i början av mars var det självklart att NMR skulle försöka slå mynt av det. Men det enda det blev var ett torgmöte med 8 aktivister från de två sydligaste nästena (Näste 3 – Skåne och Blekinge samt Näste 7 – Småland och Öland). De har försökt utnyttja händelsen genom att dela flygblad men vid den efterföljande offentliga flygbladsutdelningen kom nästa bakslag när en aktivist greps för att ha misshandlat en 70-årig dam som protesterade emot att bli filmad.
I april ska det presenteras en utredning angående möjligheten att förbjuda medlemskap i rasistiska organisationer. Både NMR och andra tror att förbudet handlar om möjligheten att begränsa NMR:s handlingar. I Finland förbjöds NMR i tingsrätten hösten 2017 och deras verksamhet begränsades. Vad kommer ett eventuellt förbud att vara medlem i NMR få för effekter på NMRs verksamhet i Sverige?
I mitten av april släppte tidningen Expo information att nästeschefen för Näste 8 (Östergötland, Södermanland, Närke, Västmanland) hade lämnat organisationen och samtidigt hade flera andra ledande i nästet lämnat. De uppger att det finns en konflikt mellan de lokala nästesaktivisterna och NMR-ledningen. Ett par veckor senare publicerade nästet en kamprapport om att Simon Lindberg och Pär Öberg varit med på månadsmötet, antagligen i försökt att få resten att stanna. Näste 8 är organisationens nykomling, det senast skapade nästet och nästan hela nästet lämnade i splittringen med Nordisk styrka 2019. NMR själv slog tillbaka och kallade Expos artikel ett lågvattenmärke och förnekade att kritik mot ledningen var anledningen till avhoppet och att det snarare var på grund av personliga skäl. Enligt källor så handlar det om att vissa i Näste 8 tycker de ska tona ner judefrågan och fokusera på nationalsocialismen, att de alltid får frågan om varför de fokuserar på judar och Förintelsen. Den tidigare nästeschefen uppger även att han inte längre tror på organisationer på samma sätt och tror mer på en öppen och fri organisering som fria nationalister. Ledningen i NMR har alltid varit känslig för diskussionen att lätta på fokusen av judar, vilket nu resulterar i att ledande medlemmar väljer att lämna istället. Nu får de ännu en gång bygga upp nästet från grunden med en ny nästeschef, i nuläget oklart vem.
2022 är valår och NMR har inte varit i sämre skick på många år. De har svårt att rekrytera yngre som alltid har varit de drivande i utföra basaktivism, ett måste för att driva en valrörelse. Basaktivismen har sjunkit markant. Pandemin stoppar organisationen från att hålla sin årliga utannonserade första majdemonstration även i år, troligtvis kommer de arrangera en demonstration med endast intern mobilisering. Ledningen står handfallna och förstår inte varför deras strategi de har använt sedan 2015 för att locka till sig folk inte längre fungerar utan insikt att analysera omvärlden.