SÅ SKULLE ÅKESSON STÖRTAS

I helgen håller Sverigedemokraterna sin partikongress, Landsdagarna, i Lund.

Utåt sett ser allt strålande ut för partiet, som har försatt hela sin organisation i ett valrörelseliknande tillstånd för att påverka den blocköverskridande migrationsuppgörelsen. De är i politikens centrum, deras frågeställningar diskuteras dagligen och i varje opinionsmätning går partiet framåt.

Internt ser det annorlunda ut.

Partiet har just överlevt ett av sina stormigaste år med en dold maktkamp som utmanat partiledningen. Endast konflikten mellan moderpartiet och ungdomsförbundet har synts i medierna, men internt har den pågått mitt i partiet och löpt rakt igenom partiledningen.

Oppositionens mål har varit att nu till helgen avsätta den ledande trojkan Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

Det har varit en smutsig strid. Misslyckade kuppförsök har utnyttjats av motståndaren. Man har läckt känslig information om konkurrenterna till medierna, som ibland utnyttjats i den interna maktkampen.

 

När Jimmie Åkesson sjukskrevs för utbrändhet bröt kaoset ut. Nu skulle alla fraktioner flytta fram sina positioner. Strategin utvecklades i ett internt ­upprop, ett dokument kallat Rädda vårt parti.

Under Åkessons sjukskrivning fick han ett brev hemskickat hem till sig. Det var en lång anklagelseakt mot vikarierande partiledaren Mattias Karlsson och nytillsatta partisekreteraren Richard Jomshof, som just ersatt Björn Söder.

Karlsson och Jomshof anklagades för toppstyre och svågerpolitik, där de placerade in sina nära, och till och med kära, på maktpositioner i partiet.

Brevet var skickat från SD:s operativa chef Martin Karlsson, som vid det här tillfället styrde hela partiets tjänstemannaorganisation.

Efter riksdagsinträdet 2010 hade nämligen Björn Söder byggt upp tjänstemannaorganisationen som en parallell partistruktur. Inför valet 2014 fick hans förtrogne Martin Karlsson en central position genom en omorganisation som syftade till att ta ifrån ledartrojkan makten.

Genom ett konsultföretag började han handplocka personer på SD:s riksdagskansli och EU-kansli. Målet var att hålla partistyrelselojala borta.

Tjänstemännen var emellertid inte ensamma om att utmana makten.

Mellan de oppositionella tjänstemännen i partiet och Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, fanns en tät kontakt. Flera av de ledande i ungdomsförbundet hade dessutom anställningar på riksdagskansliet. Det hamnade därför på SDU:s bord att öppet utmana och kritisera partiledningen, medan tjänstemännen jobbade i det tysta på insidan.

I mars lyckades ungdomsförbundet på ett kuppartat maner ta över SD:s Stockholmsavdelning. Partiledningen svarade genom att inleda uteslutningsärenden.

Den SD-ledningen närstående tidningen Nyheter Idag har kommit över dokument, intern brevväxling och gjort intervjuer med högt uppsatta sverigedemokrater, som beskriver den långsiktiga strategin att manövrera ut partiledningen under landsdagarna. Materialet ger en unik inblick i den dolda maktkampen.

Med protestbrevet till den sjukskrivne Åkesson som grund formulerade tjänstemännen runt Martin Karlsson uppropet Rädda vårt parti. Där står bland annat:

”Vi i Rädda Vårt Parti består av ett flertal högt uppsatta personer inom Sverigedemokraterna. Vi är de som lyckats hålla oss undan utrensningarna som Mattias Karlsson och Richard Jomshof ligger bakom. Läget är så pass akut att vi har beslutat oss för att vi måste gå ut med den information vi sitter inne med innan dessa herrar förstör vårt parti inifrån, skriver de i uppropet.”

 

Dokumentet beskriver hur de ska samla in misskrediterande material om SD:s ledning för att sedan släppa vid lämpliga tillfällen.

Planen sattes i verket när partistyrelsen började utreda möjligheten att utesluta SDU-ledarna.

Mitt under påskhelgen, bara några dagar efter att uteslutningsärendet väckts, tog sig en av uppropsförfattarna in i webbhallen där SD förvarar servern med all sin mejltrafik. Hen kopierade all korrespondens.

Därefter började uppgifter läcka till medierna. Alla läckor följde samma mönster, att misskreditera kretsen kring Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

 

Den 13 april gick representanter från partiledningen in med väktare på Martin Karlssons kontor. Han och nuvarande SDU-ordföranden Jessica Ohlson eskorterades ut ur riksdagen, avstängda med omedelbar verkan. I Karlssons dator återfanns Rädda vårt parti-dokumentet, i Ohlsons dator hittades en kartläggning av partiets riksdagsrepresentanter och funktionärer.

Partiledningen gjorde upp med kuppmakarna i godo och historien tystades ner. Den interna oppositionen bröts bit för bit ner. Tjänstemän avskedades och de ledande i ungdomsförbundet uteslöts. I september valde slutligen partiet att bryta med hela ungdomsförbundet, efter att Jessica Ohlson valts till ny förbundsordförande.

 

Det här är inte första gången ledarskapet i SD är omstritt. Det har pågått en maktkamp i ett tiotal år mellan de socialkonservativa förnyarna runt Åkesson och den mer etnonationalistiskt orienterade så kallade bunkerfalangen, som tidigare kontrollerade partiet.

Det nya med konflikten kring Rädda vårt parti är att den pågått mitt i Åkessons krets av förnyare. Den har lett till att Björn Söder har hamnat ute i kylan.

Det handlar om en ren maktstrid inom samma politiska krets, inte i första hand om en ideologisk konflikt. Konflikten har dock eldats på ideologiskt av bunkerfalangen, som agerat gudfader åt ungdomsförbundet, liksom av de nyfascistiska grupperingar som försökt infiltrera partiet och ungdomsförbundet.

Sverigedemokraterna har tillbringat ett helt år med att systematiskt försöka återta kontrollen över hela organisationen, steg för steg. Vissa har uteslutits, andra tvingats till lydnad och de som inte tillhört ledningens förnyarfalang kommer nu under landsdagarna att rensas ut ur partistyrelsen.

Det skulle bli en helg där oppositionen öppet utmanade partiledningen, men i stället ser det ut som om kretsen kring Åkesson, Karlsson och Jomshof nu till slut fått total kontroll över partiet. För dem var det i grevens tid, då partiet just börjat få reellt politiskt inflytande över svensk migrationspolitik.

Mathias Wåg, Researchgruppen