Efter attacken mot en synagoga och en kebabrestaurang i Halle den 9 oktober, samma dag då den judiska högtiden Yom Kippur inleddes, dök attentatmannens “manifest” upp på internet. I det förklarar han sin plan med terrorattacken och vilka hemmagjorda vapen han skulle använda.
Dokumenten ser ut som ett hemmasnickrat scenario för dataspelet Warhammer 40k, komplett med ett poängsystem för “klarade uppdrag”. “Bli en teknobarbar” är en av dessa belöningar. Handlingen i Warhammer 40k handlar om att kämpa i ett undergångsscenario. Monster hotar världen utifrån och en del av mänskligheten har slagit sig samman med de onda krafterna och hotar att lägga hela universum under sig. Teknobarbarbarerna kämpar för att befria universum.
Men det handlar inte om ett datorspel – spelet fungerar snarare som en metafor – och mördaren från Halle är ingen förvirrad enskild förbrytare som inte längre kunde skilja mellan verklighet och dataspel. Att efter attentatet prata om hur farliga firstperson-shooterspel är, eller vilken roll forum på Internet spelar, riskerar att dölja det faktum att det var något annat som motiverade handlingen, nämligen den mest kraftfulla internationella högerberättelsen; myten om “det stora (folk)utbytet.”
Alla högerterroristiska attentat de senaste tio åren har i sina “manifest” hänvisat till berättelsen om det stora utbytet. Ett undergångsscenario liknande det i Warhammer 40k. En konspirationsteori enligt vilken en “mångkulturell 68-vänstergrön elit” planerar att tränga bort alla vita – en förnyad variation av naziberättelsen om den “judisk-bolsjevikiska världskonspirationen”. Genom en medvetet ökad migration kommer vita människor utplånas, eftersom migranterna har högre födelse. De vitas möjligheter att överleva försvåras dessutom av könsjämlikhet, feminism och möjligheten till abort. Dessutom syftar sexualundervisningen i skolor till att feminisera pojkar och göra dem “bögiga”. Detta innebär i sin tur att vita män inte längre kan försvara sig mot hotet från muslimska män, enligt denna berättelse.
Det domsdagsscenario som därmed byggs upp blir ett “döda eller dödas” och tjänar till att legitimera en “heroisk” motståndshandling. Det är berättelsen om att ta den sista chansen och en stundande slutstrid, en föreställning som har rötter i radikalkonservatismen. Tron på det stora utbytet gör terroristerna till motståndskämpar för den “vita rasen”. Offren för terrorattackerna i Utøya och Oslo (Norge), Christchurch (Nya Zeeland), El Paso (USA) och Halle (Tyskland) var muslimer, PoC, judar och vänster. De dödades på grund av en högerorienterad antimuslisk, rasistisk, antisemitisk och antikommunistisk ideologi – inte på grund av nätforum eller dataspel.
Högerterroristerna utmålades istället direkt som ensamvargar. Visst agerade de ensamma, och ändå såg de sig själva som en del av en global white supremacy-rörelse som har ett virtuellt utbyte, delar skrifter och följer nynazistiska attacker live på nätet – och de har ett stöd i den verkliga världen. Eftersom apologeterna för denna undergångsfantasi och som uppmanar till kamp mot det stora utbytet inte bara är en uppsättning nazistiska nördar. Utan bland dem finns presidenter, ministrar, parlamentsledamöter och tidigare chefer för säkerhetstjänster. De kallas Donald Trump, Matteo Salvini, Alexander Gauland eller Hans-Georg Maassen. Det är detta vi måste prata om.