Publicerat i Clarte #3, 2011.
Terrordåden på Utöya kan inte avfärdas som en isolerad galnings verk. Anders Behring Breivik var en del counterjihadrörelsen som också räknar en svensk riksdagsman till sina led. Att bekämpa vad som betecknas som kulturmarxism, multikulturalism och politisk korrekthet är huvuduppgiften för denna rörelse. Mattias Wåg, aktiv i nätverket Motkraft, beskriver ideologi, strategi och organisation.
Massakern på Utöya och attentatet i Oslos regeringskvarter är det grövsta högerextrema terrordåd som riktats mot skandinaviska arbetarrörelsen. Hur kunde det ske? Hur kunde en sådan omfattande och långsiktig terrorplan falla helt utanför säkerhetspolisens radar?
För vi måste vara tydliga med en sak. Det var ett politiskt dåd, politiskt motiverat och riktat mot politiska mål. Den första officiella reaktionen var det motsatta: att behandla terrordådet avpolitiserande, som ett utfall av galenskap eller ondska, riktad mot alla, mot hela det öppna samhället. Som skulle bemötas med samma form av krishantering som en tsunami, med vädjan till lugn, sorg och nationell sammanhållning.
Här i Sverige vädjade Fredrik Reinfeldt på sin presskonferens till behovet av sammanhållning, nationell enighet, snarare än att fokusera på vilket politiskt hot som attackerat oss, eftersom en sådan diskussion bara skulle gynna ytterkantens “extremister, som lever i en symbios med varandra”. Extremister, en totalt opolitisk kraft, en form av huliganism utan motiv. Varför var det så svårt att göra en analys av den nya högerextremismen? Varför får vi inte ens sätta epitet “höger” på den?
Veckorna efter dådet försäkrade Säkerhetspolisens analytiker i intervju på intervju att de hade bra koll på “vitmakt-miljön”. Men ändå såg de inte det här komma.
Dessa två aspekter hänger samman. De är en del av samma blindhet. Man har riktat sökljuset åt fel håll. Vi har inte en extremhöger längre, utan flera. Den nya form av högerextremism som håller på att ta form i Europa de senaste fem åren kommer inte från periferin. Den kommer inte ur de nynazistiska grupperna eller vitmakt-miljön (en beteckning som nynazistiska grupper själva slutade använda för tio år sedan, då vitmaktmusik-scenen föll samman). Den kommer inte ur den gatufasciströrelse som Säpo slentrianmässigt övervakar.
Terrordådet kom ur den etablerade högerpopulismen, den extremhöger som idag räknas som rumsren, som förskönande kallas “invandringskritiker”, “islamkritisk” eller “främlingsfientlig”. Den har betydligt närmare kopplingar till Sverigedemokraterna än till nynazistiska Svenska motståndsrörelsen eller någon av de andra arvtagarna till vitmakt-miljön. En extremhöger som agerar på ett europeiskt plan snarare än nationellt, är pro-israelisk och pro-sionistisk snarare än antisemitisk, är islamofob och kulturrasistisk i högre grad än rasideologisk, som ser kulturkampen som en betydande arena och hellre förklär sin retorik i förment “antirasistisk” språkdräkt snarare än en betungande och stigmatiserad extremhögerretorik.
Anders Behring Breiviks massaker på vänsterunga var planerad långt i förväg och måltavlan vald med omsorg, för att ge maximal chockverkan i samhället och ge en maximal spridning åt Breiviks åsikter, sammanfattade i det 1500 sidor långa klipp-och-klistra-manifestet “2083 – A European Declaration of Indepence”. Dagboksdelen i skriften visar på hur detaljplanerat terroraktionen var, och gör den till historiens mest dokumenterade terrordåd. Massakern var bara ett medel, för att fästa uppmärksamheten på Breiviks världssyn och mana till fler terrordåd. I stället för att inrikta sig på makthavare med höga positioner, valde han att rikta in sig på gräsrötterna, de utan personbeskydd. Ett “kvantitativt” terrordåd snarare än “kvalitativt”; antalet döda ungdomar skulle ge hans dåd större genomslag och chockeffekt än en enskild riktad terrorhandling mot “maktens hjärta”.
Breiviks manifest placerar sig tydligt i det islamofoba politiska klimat som vuxit fram i Nordamerika och Europa efter den 11 september 2001, närmare bestämt den strömning som utmålade terrorattacken som ett led i ett uråldrigt “civilisationernas krig” mellan västerlandet och islam. En strid ström med litteratur har vuxit fram ur en högerkonservativ ådra med författare som Bat Ye’or (pseudonym för Gisèle Littman), Bruce Bawer, Mark Steyn, Robert Spencer och Melanie Phillips, som varnar för att Europa håller på att förvandlas till ett “Eurarabia”, genom en smygande “islamisering” av Europa. Islam ses inte som en religion, utan som en politisk ideologi, vars målsättning är världsdominans. Alla muslimer eller personer från arabiska länder antas dela denna agenda: att införa “sharialagar” och ett islamistiskt styre globalt.7806_01.jpg
Kriget pågår militärt – med terror – och ekonomiskt, men framför allt “demografiskt”. Oljekrisen 1973 förändrade den globala maktbalansen till de islamistiska ländernas fördel, som sedan dess påtvingat Europa en ökad muslimsk migration i utbyte mot tillgång till oljan. Högerskribenterna liknar invandringen vid en “demografisk bomb”, än mer förödande än terroraktioner. Och ska på samma sätt som dessa betraktas som krigshandlingar. Det är inte genom bomber, utan genom barnafödande, som Europa kommer falla. Teorin om Eurarbien är ny version av det traditionella fascistiska och högerkonservativa synsättet om västerlandets undergång och behovet av en ny nationell eller europeisk återfödsel.
Breivik kallar i sitt manifest den ideologi han ansluter sig till för “Vienna School of Thought”. Wienskolan syftar på det nätverk som växt fram kring den amerikanska bloggen Gates of Vienna, i ett möte mellan den amerikanska konservativa “kriget mot terrorn”-högern och europeiska invandringskritiska högerpopulister. Själva kallar de sig för counterjihadrörelsen.
Förutom amerikanen Edward S. May, som driver Gates of Vienna, är en central ideolog och organisatör för nätverket norrmannen Peder Jensen, som bloggar under namnet Fjordman. Större delen av Breiviks manifest är direkt kopierat från Fjordmans texter och Breivik förklarar också att Fjordman är hans favoritförfattare.
I nätverket av bloggar skärptes tonläget ytterligare jämfört med Eurarabia-författarna. Kriget mot västvärlden konstaterades som ett faktum och islam sågs som en ockupationsarmé som verkade mitt ibland oss, uppbackad av en korrumperad politisk elit i väst som genom medierna såg till att hålla folket i slummer och kväva all kritik i sin linda. Counterjihadbloggarnas uppgift är i första hand att bedriva en “kulturkamp” och bryta igenom mediefiltret med sanningen om islamiseringen. Men det räckte inte med bara denna kamp, det krävdes även att det byggdes en faktisk motståndsrörelse för att bemöta Islams “jihad”.
I april 2007 samlades nätverket för ett gemensamt möte i Köpenhamn, “UK and Scandinavia Counter Jihad Summit”. Mötet organiserades av May och Jensen, med stöd av Anders Pedersens danska nätverk Stop Islamisation of Denmark (SIAD), för att sammanföra och koordinera den nya rörelsen. Sammankomsten har följts av årliga konferenser i Bryssel 2007, Wien 2008, Köpenhamn 2009 och Zürich 2010.
Gates of Vienna summerar i ett kortfattat manifest rörelsens målsättningar:
“Counter Jihads mål är:
1. Att motsätta sig en fortsatt islamisering av västerlandet genom att eliminera den muslimska migrationen, att vägra ge utrymme åt islam i vårt offentliga rum och institutioner, att förbjuda offentligt uppvisande av islamska handlingar.
2. Att begränsa och inhägna islam till de existerande nationerna där muslimer är i majoritet, deportera alla muslimska kriminella och de som är ovilliga eller oförmögna att helt assimilera kulturen från de länder de befinner sig i.
3. Att avsluta allt utländskt stöd eller andra former av ersättningar till de muslimska ländernas ekonomier.
4. Att utveckla ett gräsrotsnätverk som ska ersätta den politiska klassen i våra länder och eliminera den härskande multikulturella ideologin, som gör islamiseringen möjlig och som kommer orsaka den västerländska civilisationens undergång om den lämnas ifred.”
På den första internationella counterjihadmötet hade bara ett enda parti representanter: Sverigedemokraterna. Bröderna Kent och Ted Ekeroth, som båda innehade centrala positioner inom den styrande SD-kretsen, kom att spela en väsentlig roll inom nätverket. De båda bröderna turades om att åka på de internationella konferenserna och nätverka. Här i Sverige satte de upp Anti-Islamiseringsfonden, för att finansiera en rad liknande konferenser där flera av Counter Jihad-nätverkets centralfigurer hämtades över till Sverige för att hålla föredrag. Avslutningsseminariet var planerat att hållas i riksdagens lokaler vid Sverigedemokraternas inträde i riksdagen i september 2010. Genom antiislamiseringskonferenserna och Anti-islamiseringsfonden knöt bröderna Ekeroth floran av antimuslimska och counterjihadbloggar i Sverige närmare Sverigedemokraterna. Riksdagsman Kent Ekeroth bidrar själv med finansieringen av den viktigaste antimuslimska bloggen, Politiskt inkorrekt – som i dag är en av Sveriges största politiska bloggar – genom att upplåta sitt bankgiro åt det anonyma redaktionskollektivet. I gengäld stöttade Politiskt inkorrekt Kent Ekeroths personvalskampanj in i riksdagen.7806_02.jpg
Det andra internationella Counterjihad-nätverksmötet hölls 2007 i Europaparlamentet, med författarna Bat Ye’or och Robert Spencer som huvudtalare. Nätverket började där knyta fler partipolitiska kontakter än bara Sverigedemokraterna. De bedrev stödkampanjer för rättsprocessen mot Geert Wilders i Nederländerna, mobiliserade till René Stadtkewitzs parti Die Freihets demonstrationer, hade delegater från italienska Lega Nord och Schweiziska folkpartiet på sina seminarier.
Men Counterjihadnätverket påverkan på de högerpopulistiska partierna har varit begränsad. De har däremot spelat en viktig roll i att bygga en militant gaturörelse internationellt. I maj 2009 hölls en uppmärksammad antimuslimsk manifestation i Luton, där engelska extremhögern lyckades få med en stor skara fotbollshuliganer i en protest mot de radikala islamister i staden, som veckorna innan lyckats störa en militärparad med hemkommande Afghanistanveteraner. Chris Knowles från Counterjihadnätverket och finansmannen Alan Lake, som drev counterjihad-forumet 4Freedom Community, bildade tillsammans med de lokala Lutonaktivisterna efter manifestationen English Defence League, EDL. Genom en kombination av Facebook, sociala medier och provokativa våldsamma demonstrationer utanför moskéer i samband med fotbollsmatcher har EDL snabbt vuxit till en betydande massrörelse och beskrivs av den brittiska polisen som det största hotet mot den inre ordningen i Storbritannien.
Counterjihadrörelsen adopterade English Defence League och på följande internationella nätverksmöten hölls workshops i hur framgångsmodellen skulle exporteras utomlands. EDLs ideolog Alan Lake bjöds över av Kent Ekeroth till hans antiislamiseringskonferens 2009, där Lake höll ett föredrag om hur den antimuslimska rörelsen ska agera för att locka till sig fotbollshuliganer för att kunna genomföra marscher mot moskéer. Sommaren 2010 bildades följaktligen den svenska motsvarigheten, Swedish Defence League av en skara SD-sympatisörer som stått i förbindelse med Ekeroth i samband med konferenserna.
Om Anders Behring Breivik i sitt manifest deklarerat att det var från “Wienskolan” han hämtade sin ideologiska inspiration, så var den militanta gaturörelsen det grumliga vatten han fiskade i. Breivik visade stort intresse för English Defence League och har på forumet Document.no – Norges centrala forum för antiislamistisk debatt – förespråkat uppstartandet av en norsk motsvarighet för att kunna slå mot de norska antirasistiska organisationerna: “Marxist/Islamist Jugend”. När Norwegian Defence League sedan bildades försökte han ansluta sig. Han beskriver på forumet även hur han använt EDLs facebookgrupp för att sprida sitt propagandamaterial, haft chattkontakt med flera ledande EDL:are och hjälpa dem att utforma ideologiska texter. Breivik och EDL har delat samma fascination för och identifikation med korsriddarna som symbol för en militant kamp mot islam.
Om Breivik kommer ur denna islamofoba miljö, varför riktade han då sin attack mot arbetarrörelsen och inte en moské? Islam och muslimerna är i den konspirativa counterjihad- och Eurarabia-teorin bara den synliga yttre fienden, som aldrig hade lyckats med sitt angrepp utan en inre fiende som underminerade västvärlden från insidan.7806_03.jpg
Counterjihadisternas “Wienskola”, som Breiviks betecknar den, ställer han mot Frankfurtskolan. Den marxistiska ideologin ses som skyldig till att ha öppnat upp portarna för islamiseringen, med målsättningen att krossa västerlandet. Synen på vänstern hämtas från den franska nya högern och deras diskussion kring kulturkamp och metapolitik. Enligt detta synsätt försökte 68-vänstern utmana kapitalismen och förlorade kampen om den politiska och ekonomiska makten, men lyckades däremot ta den kulturella makten. Den ekonomiska “hårda” marxismen föll samman med realsocialismens sammanbrott, men den “mjuka” marxismen lyckades behålla greppet om de kunskaps- och ideologiproducerande institutionerna: utbildningsväsendet, forskningen, kulturen och media. Genom sin kontroll över ideologiproduktion kunde vänstern uppnå en kulturell hegemoni, ett problemformuleringsprivilegium och därigenom sätta ramarna för de grundläggande värderingar och normer som sedan formade all politik. Roten till denna “mjuka”, infiltrerande marxism, “kulturmarxismen”, som gjort sin “långa marsch genom institutionerna”, såg den nya högern i Gramscis teorier om hegemoni och Frankfurtskolan. Begreppen kulturmarxism, multikulturalism och politisk korrekthet används parallellt av nya högern för att beteckna samma fenomen – denna “mjuka” marxism förpackad på olika sätt men med samma innehåll.
Teorierna har förts fram i Sverige främst genom Nordiska förbundet, deras bloggportal Motpol, forum Nordisk.nu (där Breivik hade ett konto) och deras internationella förlag Arktos. Den “metapolitiska” kampen, kampen om problemformulering, ord, begrepp, normer och värderingar, ses som politikens förstadium, och bloggskribenterna och hatkommentarerna i tidningarnas kommentarsfält betraktas som en förtrupp i denna kulturkamp. Underdog-perspektivet är centralt, en känsla av att vara en isolerad minoritet som sett sanningen men som motverkas av ett kulturetablissemang och hindras att föra ut denna sanning till den slumrande majoriteten. Kampen mot “den politiska korrektheten” som förenar hela extremhögern (och även delar av den etablerade högern, minns Kristdemokraternas utspel om kulturvänstern!) görs i den nya högerns teori till ett koherent politiskt projekt. 7806_04.jpg
2083, huvudtiteln på Breiviks “terrormanifest”, anspelar på det år då islam kommer att ha vunnit kriget, islamiserat västerlandet och det är för sent att agera – en anspelning på att det ottomanska riket stod vid Wiens portar (Gates of Vienna) 400 år tidigare och “hotade den europeiska civilisationen” förra gången. Det som förenar hela spektrat av antimuslimska partier, Eurarabia-författare, Counterjihadbloggar och personer som Breivik är tolkningen av en polariserad konflikt mellan islam och väst som tar sig uttryck som ett krig. Det är utifrån kriget som raster som allt tolkas: invandring, barnafödande, religiösa praktiker och regler. Varje person från arabvärlden eller muslim är en soldat i detta krig, med ett eget syfte. De “fredliga” muslimerna eller “sekulariserade” araberna för en kulturell och demografisk kamp, för att försvaga västs värderingar, en mycket effektivare armé än de rent terroristiska islamistiska strömningarna. Krigsretoriken är lika företrädande hos Sverigedemokraterna som hos Anders Behring Breivik eller English Defence League.
Counterjihadrörelsen har på bara några år utvecklats med förgreningar in i det parlamentariska lägret, en kulturkampsströmning genom bloggnätverken, en militant gatugren – och nu med Breivik fått sitt första terroristiska uttryck. Det går inte att se dessa olika uttryck enskilt, utan de måste bedömas utifrån den helhet de utgör och det samspel som sker mellan deras olika grenar. Det som skiljer de olika grenarna är en gradskillnad, inte en artskillnad. Grundanalysen och världssynen är det samma. Det enda som skiljer dem är synen på hur överhängande och brådskande hotet från islamiseringen är. De “moderata” delarna ser att kriget mot islam ännu inte fullt brutit ut, utan det finns fortfarande en chans att via politiken vända utvecklingen, bryta islams “smygockupation” av väst och kringskära islams utbredning. De militanta delarna däremot (både gatumilitanta som EDL eller den terroristiska med Breivik) ser att kriget redan brutit ut, att den politiska klassen redan är genomkorrumperad och att det inte finns tid för annat än direkta motståndshandlingar.
/ Mathias Wåg, Researchgruppen