Publicerat i Fria tidningen 21 oktober 2011.
Med målet att kortsluta allt som är politiskt korrekt och återgå till fascismens rötter tar Nordisk ungdom över vänsterns retorik för att vinna mark och förvirra sina motståndare. De anordnar första maj-demonstrationer, citerar Che Guevara, kritiserar alliansen och driver arbetsrättsfrågor. De bekämpar mångkultur men har en reggaelåt som kampsång. Allt medan kamerorna går. Vägen till YouTube och världen är kort. Den nya organisationen med den långa historien tar sin inspiration från italienska högerextrema husockupantrörelsen och är, till skillnad från andra högerextrema grupper, allt annat än ljusskygga. Genom att tala om vänstern som en olycklig avart till kapitalismen försöker man återuppliva begreppet social höger och utmåla sig själva som den enda opposition som verkar i arbetarklassens intresse. Men Nordisk ungdom är sprungen ur nazistiska rörelser – och frågan är var deras intresse att ta sig in i sociala protester kommer ifrån och varför de strävar dit.
Fördjupning
Högerextremismen
De demonstrerade i Västerås på första maj. Talespersonen pratade om arbetslösheten bland svenska ungdomar och citerade Che Guevara. Han kritiserade kapitalismen och anklagade i skarpa ordalag Centerpartiet för att bedriva en arbetarfientlig politik. Men arrangören är inte en vänsteraktör som man skulle kunna tro, utan den fascistiska organisationen Nordisk Ungdom som bryter ny mark med vänsterretorik.
Vid första anblick skiljde sig inte manifestationen mycket från de andra förstamajtågen. Det som skiljde denna arrangör från de andra var frontbanderollen – en klarröd banderoll med texten ”klassfred”. Fascistiska/nationalistiska organisationen Nordisk ungdom höll för andra året en egen förstamajdemonstration, en dag som traditionellt förknippas med vänstern och vänsterteman. ”Vi kräver arbete åt alla svenska ungdomar och de har mage att demonstrera emot oss? De borde skämmas!”, förklarade talespersonen och pekade på motdemonstranterna från vänstern på andra sidan gatan.
Läs också
Fördjupning
: Splittrad naziströrelse blickar mot Europa
Fördjupning
: Göteborgs extremhöger försöker ena rörelsen
Annons
Nordisk ungdom är den organisation inom extremhögern som specialiserat sig på aktioner. Aktionerna är teatralt iscensatta, tydligt symboliska och filmas för att spridas på Youtube. De är till för att visas upp. Och då underlättar det om de även innehåller ett inslag av humor, speciellt när Nordisk ungdom tar sig an traditionella högerextrema teman som är rasistiska, homofoba eller antifeministiska. Som när de överlämnade pojk- och flickdockor till daghemmet Egalia på Södermalm som tillämpar genuspedagogik. “Vi hörde att ni hade svårt och skilja på flickor och pojkar”, hälsade Nordisk ungdom i videorapporten. Eller när de lämnade nallebjörnar på Attendo cares transitboende i Björkudden till de ensamkommande flyktingbarn i tonårsåldern bodde. Videon på det Nordisk ungdom kallade ”skäggbarnen” fick stor spridning i extremhögern, som ett bevis på att de ensamkommande flyktingbarnen var en bluff. Videofilmerna och de symboliska aktionerna har för Nordisk ungdom kommit att ersätta de traditionella formerna av informationsspridning, torgmöten och flygbladsutdelningar, som övriga extremhögern ägnar sig åt.
De senaste åren har Nordisk ungdom genomfört en lång rad spektakulära aktioner i frågor som brukar ses som vänsterteman. De har genomfört stödaktioner för Palestina, mot djurplågeri, eldat EU-fanor, försvarat LAS och stört Centerpartiets möten. Och försökt ge sig in i arbetsmarknadskonflikter. Samtidigt som SAC syndikalisterna genomförde en strejk mot kollektivtransport-företaget MTR i januari utnyttjade Nordisk ungdom tillfället och höll en manifestation utanför företagets personalansvarig, i protest mot ”den inhumana personalpolitiken” på företaget. Ett stöd som SAC:s sektion betackade sig för. ”Vänstern ska inte ha patent på sociala kamper”, är en ofta upprepad fras, och de försöker på olika sätt göra inbrytningar i dessa kamper.
En hetsig diskussion utbröt nyligen när de försökte infiltrera arrangemanget Occupy Stockholm, det svenska initiativet inspirerat av Occupy Wall Street i New York och som genomfördes på den internationella protestdagen för en vecka sedan. Nordisk ungdom förklarade i arrangörernas Facebooksida, som aktiviteten organiserades igenom, att även de tänkte ansluta sig till manifestationen eftersom de också var motståndare mot bankernas och bankdirektörernas inflytande i världen. De betonade att de var mot den parasitära finanskapitalismen, men förespråkade samtidigt marknadsekonomi och korporativism – att arbetarna skulle integreras i företagens beslutsstruktur.
De duckade beteckningen ”nazister” och förklarade sig vilja vara en del av den globala proteströrelsen, vilket skapade stor förvirring bland den unga och oerfarna arrangörsgruppen för Occupy Stockholm. Skulle man låta dem delta eller inte? I slutändan bannlystes de efter mycket kritik.
Vad kommer Nordisk ungdoms intresse att ta sig in i sociala protester med vänsterprofil ifrån? Och varför vill de in i dem? Det ska vi försöka spåra.
Ny organisation, lång historia
Nordisk Ungdom har bara funnits som organisation i två år, med lokalavdelningar i minst fem svenska städer. Men kärngänget är en kompiskrets som arbetat tillsammans i tio års tid och har en lång politisk historia. De gamla vännerna från Täby utanför Stockholm tillhörde samma subkulturella krets av skinheads, som gick gemensamt på fotbollsmatcher och hade lokala fester. När partiet Nationaldemokraterna bildades gick flera av Täbyungdomarna in i ungdomsförbundet, Nationaldemokratisk ungdom, NDU. Norrortsgruppen i NDU avancerade snabbt inom ungdomsförbundet och talespersonen för Täbygänget tog över som NDU:s tredje ordförande år 2006. Genom NDU fick de täta kontakter med de tyska nationaldemokraterna och deras ungdomsförbund Junge Nationaldemokraten, ett samarbete som de fortsatt odla. Inspirerade av den tyska rörelsen försökte de använda ungdomsförbundet för att knyta kontakter även bland de utomparlamentariska nationella grupperna inom extremhögern. Det som särskiljde norrortsgruppen från de andra lokalgrupperna i NDU var dess täta band till dessa ”oberoende nationalister” kring nyhetssajten Info-14 och Salemmanifestationerna.
Genom Nationaldemokraterna fick de organisationsstrukturen och organisationserfarenheten, medan genom de ”oberoende” nationalisterna fick aktivismen. Just aktivismen blev den bärande pelaren för norrortsgruppen, de byggde upp Nationaldemokraternas skyddstyrka och genomförde valkampanjerna på gatorna. Men efter det dåliga valresultatet 2006 ökade konflikterna inom Nationaldemokraterna och stora delar av norrortsgruppen uteslöts, inklusive NDU-ordföranden. De fortsatte jobba som oberoende nationell grupp inom Info-14:s nätverk av fria nationalister och behöll samtidigt kontakten till en inre opposition inom Nationaldemokraterna. De följande åren skedde årliga splittringar inom Nationaldemokraterna och avhopparna knöts till norrortsgruppen, vars kontaktnät till slut spände över hela Sverige och var större än den moderorganisation de kommit ur. Detta kontaktnät formulariserades i januari 2010 till Nordisk ungdom.
Alla de drivande personerna hade sin bakgrund inom Nationaldemokraterna. Inspirationen från Junge Nationaldemokraten betydde mycket för bildandet av Nordisk Ungdom. Organisationssymbolen var en direkt plagiering av den tyska motsvarigheten. Namnet däremot togs från en av de kändaste svenska nationalsocialistiska ungdomsorganisationerna, som existerade mellan 1930–1950.
I Nordisk Ungdoms egna texter undviks alla historiskt belastade ord och begrepp. Grunden utgörs av en organisk samhällssyn, att samhället är en organism som mår bäst när främmande element hålls utanför och alla har en egen funktion att fylla i en förbestämd plats i samhällskroppen. De benämner det som folkgemenskap. Och hoten mot denna gemenskap är många: amerikansk kulturimperialism, mångkulturen, homosexualitet, en homogeniserande globalisering, parasitär finanskapitalism, ”materialism” och masskonsumtion. Som motvikt ska organisationen sprida en ”sund svensk identitet”. Precis som Nationaldemokraterna förespråkar Nordisk ungdom en ”etnopluralism” snarare än rasideologi, det vill säga ett samhälle där folk hålls strikt åtskilda utifrån kulturella och etniska grunder, snarare än utifrån biologiska motiv. Konsekvensen blir däremot den samma: en strikt separation av människor. Kulturen ses som statisk och oföränderlig, och möten mellan kulturer som något som oundvikligen leder till konflikter. Inom etnopluralismen formuleras denna separation som positiv, som ett bejakande av mångfald.
”Vi kämpar för att varje folk ska ha rätt till sitt eget land, sitt eget språk och sin egen kultur. Vi motsätter oss allting som hotar en värld av mångfald. Integration, imperialism och mångkultur är därför några av de saker som vi avser att bekämpa”, skriver Nordisk ungdom i ett av sina dokument.
Just försöken att formulera sitt projekt i positiva termer genomsyrar Nordisk ungdoms retorik. Strategin blir att bygga ett eget alternativsamhälle i samhället. ”Det handlar helt enkelt om att bygga en positiv kultur i ett negativt samhällsklimat”, skriver de. Den givna målgruppen är ungdomar, eftersom dessa ännu inte korrumperats av det här samhällets tänkande. För att skapa denna ungdomskultur blir musik, sociala träffpunkter och idrott viktiga arenor för den nationella politiken. Att vara ungdomsorganisation ges därigenom en bredare betydelse för Nordisk ungdom, genom att de organiserar dem utomparlamentariskt och formar värderingar, snarare än verka genom partier. Som självständig politisk kraft ska den utomparlamentariska ungdomsorganisationen kunna sätta press på partipolitiken.
”Parlamentarism är bra men det passar inte alla. Vissa kanske vill bedriva social verksamhet, andra kanske vill arbeta kulturellt genom musik och konst, andra kanske vill visa att det finns ett motstånd och andra ungdomar som går med kanske går in i politiken på sikt. Men det viktiga är att inse att parlamentarism och utomparlamentarism inte behöver vara motsatser. För makten ligger inte i när SD har fått 15–30 procent i riksdagen, makten ligger i när tusentals människor står utanför riksdagen och hejar på.”
De aktionsinriktade ungdomarna stakar ut vägen, partierna följer.
Internationella influenser
Denna idéströmning ligger i linje med de försöken som görs att uppdatera och nyorientera fascismen i Europa. En väg som går framåt genom att gå bakåt, att återvända till fascismens ideologiska rötter. Nordisk Ungdom har mer än någon annan gruppering eller organisation inom svenska extremhögern arbetat med att knyta internationella kontakter och besöka olika nationella organisationer utomlands.
Den mest uppenbara influensen vid grundandet av organisationen var från de tyska nationaldemokraterna. Från Junge Nationaldemokraten har Nordisk ungdom hämtat den ”nationalrevolutionära” inriktningen att ge invandringsmotståndet en social vinkling: kampanjerna för ”tyska jobb åt tyska arbetare” blir i den svenska tappningen i Nordisk ungdoms första majtåg till ”arbete åt den svenska ungdomen”. De tyska nationaldemokraterna har försökt att ta sig in i krigsprotesterna mot Irakkriget eller de breda tyska måndagsdemonstrationerna mot försämrade socialförsäkringar för att vrida dessa frågor i sin riktning och få in en fot i massrörelserna. En metod Nordisk ungdom försöker överföra till Sverige. Från den franska så kallade nya högern, en uppdaterad fascistisk teoritradition från 70-talet, hämtade de svenska nationaldemokraterna etnopluralismen – synen på segregering som mångfald och försöken att beskriva sina strategier i positiva ordalag. Den nya högern lade stor betoning på den kulturella kampen om värderingar, hegemoni och problemformuleringsprivilegier. Genom att vinna slaget om idéerna och värderingarna, skulle man automatiskt vinna kampen om politiken. Denna ”metapolitik” gavs större betydelse än partipolitik.
Men en internationell kontakt har påverkat Nordisk ungdom mer än något annat: samarbetet med den italienska fascistiska husockupantrörelsen CasaPound Italia. Nordisk ungdom har genomfört flera resor för att besöka CasaPound samt bjudit upp och organiserat föredrag med deras ledare i Sverige.
CasaPounds ”fascism för det tredje millenniet” är ett återvändande till fascismens ursprung. Fascismen som rörelse och fascismen vid makten skiljde sig historiskt i Italien. Fascismens som rörelse uppkom som svar på arbetarrörelsens styrkeposition och gick in för att både med våld knäcka arbetarrörelsens maktbas i fabrikerna och samtidigt ta över vissa av arbetarrörelsens frågor. Mussolinis väg till makten i Italien innebar att sluta allianser med monarkin, kyrkan och adeln, vilket tvingade den fascistiska rörelsen att göra avkall på flera av sina sociala kärnfrågor. Samma klassallians vändes mot Mussolini när kriget började vända, han avsattes och fängslades. Efter att ha befriats av tyskarna och satts att upprätta en marionetteregim, den så kallade Italienska sociala republiken, Salórepubliken, i krigets slutskede försökte Mussolini återuppta den fascistiska rörelsens ursprungliga program med korporativism och socialisering, utan att behöva göra klasskompromisser med kyrka och monarki. De som influerats av denna strömning har i Italien kallats den ”sociala högern” och den har burits vidare inom de nyfascistiska och postfascistiska partier som bildades i Italien efter krigsslutet. Den sociala högern har försökt adressera sociala kamper (arbete, boende, sociala skyddsnät) och attrahera arbetarklassröster i högre grad än den konservativa och reaktionära högern. Den har burits vidare som antingen en intern tendens eller externa utbrytarpartier inom den nationalistiska högern ända fram till dagens partihöger. Detta är ur denna fascistiska strömning som CasaPound vuxit fram ur.
Nära tågstationen Termini i Rom ligger CasaPound, en byggnad som varit ockuperad sedan 2003. Rom har en lång tradition av ockuperade autonoma sociala center, vänsterlokaler som fungerar som möteslokaler, konsertlokaler och lokala träffpunkter. CasaPound var den första framgånsrika fascistiska ockuperade lokalen med samma syfte. Den fascistiska motsvarigheten till ”ockuperade sociala center” (en beteckning som bara används av vänstern) har av dem själva kallats ”nonkonformistiska ockupationer”. Under åren har ett helt nätverk av högerextrema möteslokaler vuxit fram och organisationen CasaPound Italia bildats. Organisationen har arbetat utomparlamentariskt genom aktioner, men alltid försökt hålla täta kopplingar till olika högerextrema partier och få in sina kandidater på olika vallistor. Inom italienska högern står de nu närmast Berlusconis parti. Dessa kontakter har gett ockupationerna ett visst politiskt skydd mot att vräkas. CasaPound Italia har även varit framgångsrika att bygga en skolorganisation, Blocco Studentesco, på högstadier och gymnasier över hela landet.
CasaPound har successivt börjat engagera sig i fler sociala frågor, trogna den sociala högerns idéer. Förutom att ockupera lägenheter för boende bedriver de en politisk kamp för ”sociala lån” (mutuo sociale). Syftet är att få staten att upprätta räntefria lån för köp av bostadsrätter, ombildningar av hyresrätter och byggande av nya bostadsrätter, för att komma till rätta med bostadsbristen. De räntefria lånen för köp av bostadsrätter till byggnadskostnaden ska ges åt familjer som inte äger några andra fastigheter. Förslaget är hämtat rakt av från Salòrepublikens bostadspolitik, där poeten Ezra Pound spelade en viktig roll i att ta fram ett system av räntefria bostadslån för att motverka ”ockret”, framför allt i formen av hyra. ”Hyra är ocker” står det också stort på banderollerna på fasaden till CasaPound. Den politiska kampanjen för en ”mutuo sociale” drivs genom politisk påtryckning och egna kandidater på andra partiers listor, den är ett sammanhållande krav som ger legitimitet åt de fascistiska husockupationerna och förs fram genom en rad spektakulära aktioner. Ett exempel är när CasaPound lyckades hänga ut sina banderoller för mutuo sociale inför kamerorna under sändningen av den italienska versionen av Big Brother. En av de mer omdiskuterade aktionerna var när CasaPound lät hänga upp dockor i naturlig mänsklig storlek i lynchsnaror i en mängd lyktstolpar i Rom, som symboler för offren för arbetslöshet och bostadsbrist. Bostadsbristen hotar den centrala byggstenen i den fascistiska världsbilden: kärnfamiljen. Kampen för sociala frågor blir en kamp för folket. Fascisternas syn på politisk kamp skiljer sig på så sätt från den svenska extremhögern, som alltid satt motståndet mot invandringen främst.
De historiska fascistorganisationerna hade sina skvadroner som kämpade om gatuutrymmet. CasaPound har överfört det på en idépolitisk kamp genom att upprätta sin ”mediala skvadronism”, kommunikationens stormtrupper. De har en genomarbetad grafisk profil som genomsyrar alla sina projekt och gör dem lätta att känna igen. Genom de symboliska aktionerna försöker de föra upp sina politiska frågor på agendan, fästa fokus på vissa problemformuleringar. Futurismens idéer hålls fortfarande levande inom CasaPound. De har sina band, filmklubbar, sportföreningar, konstnärsgrupper, författare, serier och poeter. Kultur och kommunikation ses som områden för metapolitisk kamp.
”Tittar man på just Junge Nationaldemokraten och Casa Pound så har de lyckats. De har tiotusentals anhängare. De arbetar på sätt som främjar folket och de har valt att gå vägar som svenska nationalister inte ens har tänkt på. Som exempelvis att starta allaktivitetshus för ungdomar, härbärgen för hemlösa, egna idrottsföreningar, en genuin ungdomskultur som står för moral och solidaritet”, förklarar en Nordisk ungdomsmedlem i en bloggdiskussion.
Kortsluta det politiskt korrekta
Det är med dessa influenser i åtanke som det lättare går att förstå Nordisk ungdoms sätt att arbeta och deras försök att vilja bryta vänsterns ”monopol på sociala kamper”. Det går också att se varför de spektakulära aktionerna ges en sån central roll. Aktionerna är ett iscensättande där Nordisk ungdom försöker visualisera sin politik, genom metapolitiska aktioner (ofta kopierade rakt av från italienska CasaPound) och samtidigt utmåla sig själva som aktiva.
När Nordisk ungdom lanserades 2010 valde de att göra det med en reggaelåt. Nationalistisk reggae framstår som något absurt, går det att tänka sig en mer svart musik? Övriga nationella organisationer i Sverige rasade över att ”mångkulturalismen” smugit in i deras egna led. Men att lansera ett fascistiskt budskap genom en reggae-låt blir ju givetvis en snackis och skapar maximal uppmärksamhet långt utanför de nationella leden, istället för att göra det genom de förväntade marschtrummorna och vitmaktmusiken. En av ledarna i Nordisk ungdom förklarade strategin som de använde sig av:
”Att fylla en genre som är PK (politiskt korrekt) med innehåll som ej är PK skapar ett ‘PK-syntax-error’ hos den som lyssnar, för i deras medvetande är även vi i Nordisk ungdom hemska nazister.
Ja jag vill popularisera nationalismen i Sverige om man med det menar att göra nationalismen populär. Har man den ambitionen så räcker det med en snabb överblick över den nationella miljön för att se att den inte är speciellt populär. Då måste man göra den populär och det går givetvis att göra på olika sätt, men det är fan döden att köra vidare i samma spår som under senare hälften av första decenniet i nya millenniet.”
Kulturen kan användas för att bryta ner politiskt korrekta koder, använda dem som trojanska hästar för att skapa kortslutningar och på så sätt ödelägga motståndarens språk. Samtidigt kan nationalisterna själva bryta sig ur den utdefinierade position de befinner sig i genom den osäkerhet som uppstår i var de ska placeras på den politiska skalan och de handlingsmöjligheter som därigenom öppnas. Förpackas rasism i antirasistiska termer, antisemitism i en antikapitalistisk retorik mot banker, rasistisk segregering som mångfald eller en utestängning av utländsk arbetskraft som en satsning på ”arbete åt svenskar” går den lättare att obemärkt föra in i en mittfåra.
Kortslutandet av det politiskt korrekta, en ”pk-syntax-error”, innebär att man avväpnar motståndarens kritik. På så sätt kan Nordisk ungdom hävda att vänstern inte försvarar mångfalden, inte längre bryr sig om att värna arbetarklassen, att de är mot yttrandefriheten och censurförespråkare eftersom de försöker exkludera nationella ur massmobiliseringar
”Eftersom vänstern i västvärlden befinner sig i en prekär ideologisk situation har flera motsägande och direkt paradoxala agendor uppkommit. Man säger sig företräda arbetarklassen, men misslyckas att se hur en import av utländsk arbetskraft skadar både den hitkommande arbetarklassen och den inhemska, då den försätter båda i konkurrens med varandra under gällande system. Politiskt skulle man alltså tjäna på att företräda främst den svenska arbetarklassen i kampen om att ändra systemet. Att ändra systemet till arbetarklassens fördel blir dock underordnat en diffus ‘solidaritet’. Givet maktens ordning blir därför vänstern i väst i dag inte ens socialistisk utan främst en solidarisk avart till kapitalismen. Vilket inte förvånar, då de båda utgår från samma ideologiska principer”, konstaterar Nordisk ungdom.
Därigenom kan Nordisk ungdom utmåla den nationella rörelsen som den enda opposition som verkar i arbetarklassens intresse. Och varje social konflikt eller social mobilisering ses som en plattform att föra fram detta perspektiv, att ta kampen ”inom och emot” vänstern inom de sociala frågorna. En studie av Nordisk ungdoms inspirationskällor ger oss därigenom ett facit för de aktioner de planerar, lättare se vilken plan de sätter i verket och vilket spel de försöker spela genom sitt medvetna övertagande av vänsterteman och vänsterretorik.
Nästa steg var att förutse. I augusti öppnade Nordisk ungdom sitt första sociala center, Stacken, i Stockholm. CasaPound visar vägen. Så byggs den nya fascismen, fascismen för det tredje millieniet, utifrån italiensk modell. Precis som den gamla fascismen gjordes. Cirkeln är sluten.
/ Mathias Wåg, Researchgruppen