Publicerat i Fria tidningen 11 september 2012.
En ny tidning har sett dagens ljus. Dispatch International är en nationalkonservativ tidning med internationell målgrupp och ett tydligt budskap. I första numrets ledare står skrivet att ”Vi betraktar islam som den farligaste utmaning som drabbat Norden och västvärlden” och diskuterar vidare hur islam är det enskilt största hotet mot det fria ordet och demokratiska rättigheter i väst. Det första numret av Dispatch International publicerades digitalt för en dryg vecka sedan, 30 augusti. Redaktörer är svenska och danska Tryckfrihetssällskapet.
Från årsskiftet är det tänkt att Dispatch International ska ges ut som papperstidning på svenska, danska, tyska och engelska och bakom initiativet står alltså danska och svenska Tryckfrihetssällskapet. Redaktörerna och tidningsägarna, danske Lars Hedegård och svenska Ingrid Carlqvist offentliggjorde planerna på att starta tidskriften i juli under en internationell konferens för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Europeiska parlamentet. Konferensen organiserades av International Civil Liberties Alliance, en organisation som beskriver sig själva som en ”människorättsorganisation ägnad åt att i den klassiska liberalismens anda skydda demokratin, friheten och individuella rättigheter och politiska doktriner som motsätter sig dessa friheter och rättigheter”. Enligt organisationen är det en religion som framför allt och andra är oförenlig med dessa rättigheter, nämligen islam. Konferensens mål var att diskutera det hot som ”totalitära shariadoktriner riktar mot yttrandefriheten, medborgerliga rättigheter, kvinnors- och homosexuellas rättigheter och religiös frihet”. Det var på denna konferens Stephen Lennox (alias Tommy Robinson) kungjorde att en internationell manifestation skulle hållas i Stockholm samtidigt som Pride. Lennox är till vardags talesperson för English Defence League, EDL, och vice partiledare för British Freedom Party. Demonstrationen i Stockholm skulle bli EDLs tredje manifestation i samband med en Prideparad. EDL vill på detta vis belysa det hot islam utgör mot homosexuella.
Tryckfrihetssällskapet, International Civil Liberties Alliance och English Defence League ingår samtliga i den internationella rörelse som kallas counterjihadrörelsen. Dessa nya högerextrema nätverk har vuxit fram de senaste tio åren och verkar på ett europeiskt plan snarare än nationellt. De är proisraeliska snarare än antisemitiska och säger sig vara för liberala rättigheter snarare än en auktoritär stat. Huvudfokus ligger på motstånd mot islam snarare än den generella invandringspolitiken. De utgör en ny form av extremhöger. En extremhöger som låter stöpa sin reaktionära politik i en liberal form. Vi ska titta närmare på de tre organisationerna för att se vilka frågor de driver och hur arbetsdelningen emellan dem ser ut.
International Civil Liberties Alliance
Anders Behring Breiviks manifest ”2083”, som han offentliggjorde i samband med sitt terrordåd var ett klipp-och-klistra-verk. En fjärdedel av de 1500 sidorna utgjordes av artiklar kopierade rakt av från olika counterjihad-bloggar. Breivik kallade teoriströmningen ”Wienskolan” efter amerikanen Edward S Mays blogg Gates of Vienna. Breivik menade att bloggnätverket som växte fram kring Gates of Vienna var ett högerns svar på den ”kulturmarxistiska” Frankfurtskolan, vars idégods enligt Breivik ligger till grund för den ”politiskt korrekta” kultur som dominerar västvärlden. International Civil Liberties Alliance bildades ur ett internationellt möte mellan de olika counterjihadbloggarna i Köpenhamn 2007, organiserat av Edward S May. Organisationen utgör counterjihadrörelsens tankesmedja. På deras årliga konferenser diskuteras kommande kampanjer och vilka frågor som är taktiska att driva för stunden. Den centrala frågan har varit att organisera kampanjer mot införandet av sharialagstiftning och att motverka ”islamisering”. Counterjihadrörelsen varnar för en pågående ”smygislamisering” där Europa steg för steg anpassas till islam och sharialagar införs. Med sharialagar kan ett islamskt samhälle mitt i det västerländska upprättas, en stat i staten, menar de. Begreppen ”islamisering” och ”sharialagar” har kommit att bli gummibegrepp som alla möjliga förändringar kan sammanfogas i. Halalkött på skolor, moskébyggen, förortsupplopp i Rosengård eller Paris förorter, politiker som gör studiebesök hos islamska församlingar, arabiska kulturkvällar – allt buntas ihop och ses som tecken på islamisering och ett steg i upprättande av sharialagar, oavsett om händelserna har med islam att göra eller inte.
Muslimska organisationers försök i väst till representation, erkännande och religiösa rättigheter skiljer sig inte från andra minoriteters krav. De utökar rättighetssfären och mångfalden i samhället. Trots att rätten att bära slöja, att serveras halalkött eller att uppföra moskéer i samtliga fall omfattas av mötes-, yttrande- och religionsfriheten i Sverige framställs denna rätt av islammotståndarna som ett hot mot västerländsk livsstil och frihet. Counterjihadrörelsens huvudsakliga verksamhet består av kampanjer för slöjförbud, förbud mot uppförande av minareter och förbud av halalslakt. Vidare agerar de mot moskébyggen och mot islamska kulturföreningars rätt till föreningsbidrag. På så vis verkar counterjihadrörelsen för ett inskränkande av de rättigheter de säger sig försvara. På bloggen Gates of Vienna beskriver Edward S May counterjihadrörelsens strategi med stegvis förändringar som drabbar vanliga muslimer och vars slutmål är ”att motstätta sig en fortsatt islamisering av västerlandet genom att eliminera den muslimska migrationen, att vägra ge utrymme åt islam i vårt offentliga rum och institutioner, att förbjuda offentligt uppvisande av islamiska handlingar”. På det senaste counterjihadmötet, som tack vare det belgiska islamfientliga högerpartiet Vlaams Belang kunde hållas i EU-parlamentets lokaler, talade Edward S May från Gates of Vienna, Lars Hedegaard och Ingrid Carlqvist från Tryckfrihetssällskapet, men även Steven Lennox (”Tommy Robinson”) från English Defence League.
English Defence League
International Civil Liberties Alliance spelade en viktig roll i bildandet av English Defence League, EDL år 2009. EDL etablerade sig på kort tid i Storbritannien som en massrörelse på gatorna mot islam. EDLs demonstrationer hölls initialt i invandrartäta bostadsområden och i anslutning till större fotbollsmatcher. På så vis lyckades de locka med en stor bas av fotbollshuliganer. Talespersoner är Stephen Lennox (under pseudonymen ”Tommy Robinson”) och Kevin Caroll. EDL försöker själva profilera sig som en människorättsorganisation, till försvar för den engelska kulturen mot islamisering och sharia. Ett viktigt steg EDL tog för att bryta med den gamla rasideologiska och nationalistiska extremhögern som tidigare försökt dominera de engelska gatorna, var att göra ett klart ställningstagande för Israel och homosexuellas rättigheter. Inom EDL upprättades en judisk avdelning och en hbt-avdelning som deltog med talare på manifestationerna. Frågan var inte okontroversiell bland basen inom English Defence League, de lokala organisatörerna hade ofta svårt att acceptera denna inriktning. På senare tid har EDLs demonstrationer minskat i deltagarantal. Istället försöker English Defence League genom att ställa upp representanter på det nystartade partiet British Freedom Partys vallistor röra sig in i partipolitiken. British Freedom Party är en avfälling ur det högerextrema British National Party. Det nya partiet drabbades dock omgående av interna bråk och nya splittringar varvid International Civil Liberties Alliance kunde träda in och placera sin representant Paul Weston som partiledare. Stephen Lennox och Kevin Caroll är nu vice partiledare i partiet. Som ett första steg i den nya partialliansen mellan British Freedom Party och English Defence League utlyste de den första globala counterjihadmanifestationen, förlagd till Stockholm. En tillställning som till fullo organiserades från England.
I counterjihadrörelsen har EDL tillsammans med dess internationella systerorganisation Stop Islamisation of Nations roll varit att organisera gatuprotester. Manifestationen i Stockholm var en uppföljning på ett liknande möte som hölls i danska Århus den 31 mars. Syftet har varit att sprida English Defence League som organisationsmodell till fler länder samt stärka sin kontroll över systerorganisationerna. Under mötet i Århus fick alla ledarna i de olika ländernas defence leagues skriva på ett avtal att de stödde staten Israels rätt att existera och att de accepterade homosexuellas rättigheter. Homofrågan och Israelfrågan är central för att inte den nya counterjihadrörelsen ska buntas samman med den gamla extremhögern. Det är också nyckeln till att ta sig ur den utdefinierade position som den antimuslimska radikalhögern befunnit sig i. Det var därför ingen slump att English Defence League och dess systerorganisationer under sommaren genomförde manifestationer i anslutning till Prideparader i Storbritannien, Finland och Sverige. Initiativet skedde inte utan protester. HBTQ-rörelsen varnade för EDLs strategi av ”pinkwashing”, alltså att använda homosexuellas rättigheter och utsatthet för att sprida islamofobi. Frågan diskuterades livligt under Pridefestivalen och EDLs manifestation bemöttes av queeraktivister i tröjor med texten ”inte i vårt namn” tryckt. Även Judiska centralrådet och Svenska kommittén mot antisemitism har protesterat mot hur kampen mot antisemitism används av islammotståndare för att sprida islamofobi.
English Defence Leagues systerorganisation i Sverige, Swedish Defence League, har haft stora problem med att formera och etablera sig. De grundades på ett möte i Stockholm 2011 men efter det blev det rätt tyst. Våren 2012 hade organisationen helt havererat och English Defence League gick in och bytte ut dess ledning inför Stockholmsmanifestationen. När EDL strök SDLs talare på grund av dennes antisemitiska kopplingar försvann det sista spåret av svenskt inflytande. Manifestationen organiserades från England, säkerheten sköttes av danskar och scenen byggdes av norrmän. I dag är SDL i stort sett en enmansorganisation kring den nya talespersonen Kamil Ryba. SDLs facebooksida med c:a 4 000 sympatisörer administreras av Ryba tillsammans med en av grundarna av Tryckfrihetssällskapet. Ryba bjöds i veckan över till Walthamstow i England för att tala på English Defence Leagues demonstration och för att av EDLs ledning få instruktioner om hur de skandinaviska sektionerna ska organiseras upp.
Tryckfrihetssällskapet
På counterjihaddemonstrationen i Stockholm inledde den New Yorkbaserade huvudtalaren Pamela Geller mötet. ”Vi lever i en värld där sanningen stämplas som hatretorik”, menade Geller. Hon ägnade sen större delen av sitt tal åt att angripa media. “Enemedia” är fienden förklarade Geller. Hon pekade på de 50-talet journalister som samlats framför scenen och fortsatte “Det där är inte journalistik, det är krig. De har förklarat er krig”. Counterjihadrörelsens försvar av tryckfriheten måste ses i ljuset av lagstiftning mot hets mot folkgrupp och ”hate speach”. Flera av rörelsens förgrundsfigurer har åtalats för att ha hetsat mot muslimer.
Tryckfrihetssällskapet bildades, som Fria skrivit om tidigare, i Danmark i kölvattnet av konflikten kring Muhammed-karikatyrerna sedan Lars Hedegaard uteslutits från danska Pen-klubben efter att hans uttalanden om muslimer spritt sig. Hedegaards Trykkefrihedsselskapet har med åren kommit att bli ett viktigt forum för counterjihadrörelsen. De har organiserat föreläsningar med rörelsens mest kända representanter och byggt upp ett internationell nätverk vid namn International Free Press Society, där Edward S May ingår i ”board of directors”. Hedegaard hade själv en långvarig rättsprocess mot sig sedan han på en intern träff påstått att det var vanligt att muslimska fäder våldtog sina döttrar. Högsta domstolen friade Hedegaard med hänvisning till att hans kommentar inte varit avsedd för offentligheten utan publicerats utan hans medgivande. På counterjihadrörelsens möte i Bryssel i juli mottog han International Civil Liberties Alliance pris Defender of Freedom Award för sitt försvarsarbete under rättsprocessen.
En stor del av International Civil Liberties Alliance verksamhet har ägnats åt att mobilisera stöd för åtalade i olika hets mot folkgrupp-rättegångar där rättsprocessen mot holländska politikern Geert Wilders fått mest uppmärksamhet. Yttrandefrihet handlar för counterjihadrörelsen främst om att få kritisera islam fritt, om en absolut yttrandefrihet utan gränser för vad som får sägas. Det som skiljer svenska Tryckfrihetssällskapet från dess danska motsvarighet är att flera av de grundande medlemmarna inte kommer ur den antimuslimska högern, utan ur den antifeministiska miljö som uppstått i Skåne kring enskilda Pappa-barn-grupper och manspubträffar. Journalisten Ingrid Carlqvist, med bakgrund som nyhetschef på Kvällsposten, har i Sverige gjort sig ett namn genom att i artiklar och böcker försöka påvisa hur fäder farit illa i incestmål och vårdnadstvister och samtidigt hävdat att rättsväsendet systematiskt verkar till mödrars fördel. Svenska Tryckfrihetssällskapet har försökt kombinera sin danska motsvarighets antimuslimska spår med en kritik av feminismen. Föreningens fokus ligger på att kritisera den ”politiska korrekthet” och vänstervridning av i första hand media, men även inom akademi och rättsväsende, de menar råder i Sverige och som enligt dem är ett hinder för yttrandefriheten. Det är i sin kritik av den ”politiska korrektheten” de finner sig dela fiendebild med extremhögern. Perspektivet delas av hela extremhögern. Det finns en inre fiende i samhället, omväxlande kallad ”kulturmarxister”, ”mångkulturalister”, ”den politisk korrektheten” och ”statsfeminismen. Det är denna fiende som är egentligt ansvarig för ”massinvandringen” från muslimska länder.
På Brysselmötet i juli lanserade Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard Tryckfrihetssällskapets nya tidning, Dispatch International. Tidningens målsättning är att lyfta fram de frågor som övriga media inte vågar ta i och mörklägger. Första numret av Dispatch ger en fingervisning om vilka frågor tidningen kommer driva. Provnumret innehåller en blandning av artiklar av kritik mot genusforskning, klimatskepticism, konspirativa artiklar om Barack Obamas födelseattest och misstänkta ”ickeamerikanska” bakgrund. Genom att studera statistik över hur vanligt förekommande namn som Muhammed, Ahmed och Ali är bland medborgare i Sverige och Danmark dras slutsatser hur många muslimer som finns i Skandinavien, eftersom Statistiska centralbyrån inte för statistik över vare sig religiös- eller politisk tillhörighet. Med spekulativa läsningar av diagram över våldtäktsstatistik görs generaliseringar om att våldtäkter begångna av invandrare ökar drastiskt i Sverige.
Tryckfrihetssällskapets roll i counterjihadrörelsen exemplifieras av deras funktion i counterjihaddemonstrationen den 4 augusti i Stockholm. Tryckfrihetssällskapet publicerade inför demonstrationen Ingrid Carlqvists intervju med Tommy Robinson om EDL. De ansvarade även för en liveuppdatering från mötet och publicerade efter demonstrationen mediakritiska artiklar om hur budskapet osynliggjordes av mainstreammedia. I den egna tidningen Dispatch International kom enbart counterjihadrörelsens perspektiv att lyftas fram och kunde där stå oemotsagt. Nästa stora möte för counterjihadrörelsen blir då Tryckfrihetssällskapet har bjudit in Geert Wilders att tala på ett möte i oktober i Malmö. En av Wilders huvudfrågor är att försöka förbjuda Koranen.
Illiberalism i liberalismens namn
Counterjihadrörelsen är inte stor, men dess inflytande når långt utanför det egna ledet. Deltagarna försöker genom olika former av opinionsbildning – konferenser, demonstrationer, böcker, tidningar och lobbyism – föra det offentliga samtalet i en islamkritisk riktning. Deras framgång består i hur de lyckats flytta de högerpopulistiska partierna i Europa i en mer islamofob riktning. Rörelsens inflytande över de nya ”frihetspartierna” som bildats i flera länder (British Freedom Party, Die Freiheit i Tyskland, Partij voor de Vrijheid i Nederländerna) är stor.
Nätverken och organisationsstrukturerna överlappar varandra, men det finns också en tydlig arbetsdelning mellan dem. International Civil Liberties Alliance är tankesmedjan som även organiserar koordinerande konferenser varje år. International Free Press Society sköter mediebiten och English Defence League / Stop Islamisation of Nations ansvarar för gatumanifestationerna. Det gemensamma för de olika delarna av counterjihadrörelsen är att de försöker använda sig av en retorik där ett försvar av liberala rättigheter används för att motivera en islamfientlig politik. Mattias Gardell beskriver i sin bok Islamofobi (Leopard förlag, 2011) denna strategi som “den illiberala dagordning som förs fram i liberalismens namn genom att vädja till allmänhetens rädsla för den muslimska faran”. Det är för att försvara ”västerländska friheter” som muslimska invandrare ska undantas dessa friheter och utvisas från Europa. De är ”de andra”. De som inte ska omfattas av yttrandefrihet, religionsfrihet eller asylrätt. Omfamnandet av liberala rättigheter har blivit en genväg in för extremhögern, ett steg ut från sin isolerade position och en möjlighet att komma undan sin historiska belastning.
Motståndare till islam brukar påpeka att de inte är rasister då muslimer inte är en ras. Men det är fortfarande samma separationstänkande som rasismen bygger på. En rasism utan ras som sätter kultur i dess ställe. Islam behandlas som en enhetlig totalitär ideologi istället för en världsreligion med en mångfald av trosströmningar som praktiseras i en mängd olika kulturer. Genom grova generaliseringar antas alla muslimer stå för samma saker och en muslims agerande förklaras genom lösryckta citat ur Koranen. Islam och den kristna västvärlden ses som totala motpoler, inbegripna i en civilisationernas konflikt. Ett lågintensivt krig som inte förs med pansarvagnar utan genom barnvagnar. Genom invandring och barnafödande invaderar islam väst. På så vi syns ingen skillnad på en sekulariserad arabisk invandrare eller troende muslim, mellan moderata muslimer och militanta islamister – alla bidrar de i ett krig mot västvärlden. På counterjihadmötet summerade den amerikanska talaren Robert Spencer rörelsens strategi, varför den i de liberala rättigheternas namn ville avskaffa dessa rättigheter för muslimer. ”En tolerans mot de intoleranta innebär självmord.” Kanske borde vi omformulera den frågan. Hur känner vi igen angreppet mot de demokratiska rättigheterna när det maskerar sig som ett försvar för dessa rättigheter och kräver att avskaffa dem i demokratins namn?
/ Mathias Wåg och Måns Nilsson, Researchgruppen