”Nu får vänstern känna på sin egen metod, efter att i 30 år angripit nationella”. Så låter försvarstalet för den nya vågen av uthängningssidor på högerkanten. Stämmer det? Det här är första delen i en artikelserie om högerns så kallade antiantifa-verksamhet, deras angrepp och kartläggningar av vänsterstrukturer, persontrakasserier och uthängningskampanjer.
Kvinnan som slår handväskan i huvudet på ett nazistiskt skinhead. Alla har sett den bilden, den är känd i hela världen. Bilden togs i Växjö 1985 då det nynazistiska partiet Nordiska riksdagspartiets egna stormavdelning, Riksaktionsgrupperna (RAG) skulle genomföra sin marsch.
RAG liknade på många sätt dagens Nordiska motståndsrörelsen, NMR är dess arvtagare. I mitten av 80-talet var RAG lika stora som NMR är idag och lika brottsbelastade. Kort efter marschen i Växjö inleddes en omfattande rättegång mot stormavdelningens medlemmar, där ett system av persontrakasserier och angrepp mot vänsterstrukturer uppdagades. NRP:s RAG låg bakom en lång riktad våldsvåg mot de organisationen stämplade som svenska folkets fiender.
Ur Extremhögern (Larsson, Lodenius)
1981 hade de inlett en kampanj mot en av Sveriges kändaste antinazister, Ingrid Segerstedt-Wiberg. Hon fick nattliga hotfulla telefonsamtal, hakkors ristades in i hennes brevlåda och hennes bil slogs sönder vid tre tillfällen. 1983 utökades kampanjen mot teveprofilen Hagge Geigert, efter att han hade deltagit i en demonstration mot att nazisterna skulle få hålla sitt möte på Folkets hus. Även han fick hotsamtal dygnet runt och det beställdes saker på postorder i hans namn. Han kunde lämna in flera lådor hotbrev till polisens utredning mot RAG.
I Stieg Larsson och Anna-Lena Lodenius bok Extremhögern listar de angreppen som tas upp i förundersökningen:
* Tre fall av mordbrand; brandbomber mot KPML(r)s och vpk:s (dåvarande Vänsterpartiets) bokhandlar i Göteborg, samt mot en invandrarfamiljs bostad.
* Skadegörelse; attacker mot Haga Bokcafé, Syndikalistiskt Forum, bokkaféet Arbetarkultur, Fredspolitiska föreningen PAX, bokhandeln Röda Stjärnan, bokhandeln Bröd & Rosor, Kommunistisk ungdoms lokal i Majorna, vpk:s bokhandel i Kungsladugård och Folkets hus i Göteborg.
* Grov skadegörelse; vandaliseringen av den judiska kyrkogården i Göteborg samt av krigsmonumentet i Lenhovda.
* Förberedelse till misshandel: innehav av bajonetter, knivar, batonger, knogjärn, piskor, karatepinnar m.m.
* Stöld och häleri; av bla rökhandgranater och annan vapenmaterial.
* Framkallande av fara; rökgranatattack mot KPML(r):s första majtåg i Göteborg
* Urkundsförfalskning av identitetshandlingar
* Olaga hot och ofredande
* Inbrott och stöd av medlemsregistret för U-gruppen i Göteborg.
Ett 20-tal personer från RAG åtalades. Ledaren för gruppen dömdes till två års fängelse, en annan person fick 2,5 års fängelse och resten av gruppen dömdes till kortare straff. Däribland Sverigedemokraternas blivande partiledare Anders Klarström. I en separat rättegång dömdes RAG-medlemmar för mord på en homosexuell man i Göteborg.
VAM och Riksfronten
RAG:s verksamhet kan fungera som en illustrativ början på extremhögerns kartläggningar och attacker riktade mot vänsterns lokaler och personer. Fem år senare fick den ny kraft, med kriget i Jugoslavien och den följande flyktingvågen. Personer engagerade i flyktingmottagandet fick hem hat och hot. “Hotelser om våld och död som framförs anonymt via brev eller telefon är den vanligaste formen av antidemokratisk verksamhet”, skriver Lodenius och Larsson. RAG ersattes av nätverket Vitt ariskt motstånd, som förband den nynazistiska vitmaktmiljön i Sverige. Nätverket som leddes av Klas Lund kretsade kring tidningen Storm. I sista numret av Storm gjordes en lista över ”fiender till den vita rasen”, som lades ut med adresser och telefonnummer. Listan bestod av kända journalister som skrivit om extremhögern samt redaktionsmedlemmar från den anarkistiska tidningen Brand. En drivande VAM:are bakom tidningen dömdes till fyra månaders fängelse för uppvigling, för artikeln.
Efter de ledande VAM:arna, som Klas Lund, fått fängelsestraff för bankrån och vapenstölder, och tidningen Storm lagts ner, tog organisationen Riksfronten över mycket av verksamheten.
Riksfronten hade bildats i slutet av 80-talet av medlemmar ur RAG som ville gå sina egna väg från NRP. 1994 genomgick organisationen en uppryckning. Den nya ledningen kring Pär Öberg och Magnus Söderman hade sitt säte i Fagersta och arbetade tätt ihop med VAM-fångarna på Kumla-anstalten. Som en del av omorganiseringen lanserade Riksfronten att de skulle bilda en egen säkerhetstjänst, Anti-AFA. De uppmanade folk att skicka in information om vänsteraktivister och antirasister. På hösten 1994 publicerades de första namnen på antifascister i Riksfrontens tidning Rikslarm, två personer från Göteborg hängdes ut med namn och passfoto, under rubriken “Anti-AFA informerar”.
Riksfronten är på många sett den organisatoriska föregångaren till Nordiska motståndsrörelsen och dess starka koppling till Bergslagen. Klas Lund kom senare att lyfta in Öberg och Södermans RF-struktur in i sin organisation Svenska motståndsrörelsen.
Den tyska influensen
Även efter andra världskriget och nationalsocialismens fall har Tyskland spelat en central roll för den internationella nynazistiska rörelsen. Naziorganisationer från hela världen har följt händelseutvecklingen i Tyskland med stort intresse och hämtat impulser därifrån. Efter störtandet av det tredje riket förbjöds återuppbyggnaden av det tyska nazipartiet, NSDAP. I stället samlades den nya extremhögern i små kampceller, minipartier och kamratgrupper. Som ett sammanbindande nätverk för delar av den nynazistiska rörelsen bildades på sjuttiotalet NSDAP/AO, där AO stod för Ausland- och Ausbau-Organisation (utlands- och uppbyggnadsorganisation). Med sitt säte i USA under tyskättlingen Gary Laucks räkning, försåg organisationen den tyska nazirörelsen med illegal propaganda och samordning. Efter murens fall 1989 och Tysklands enande fick den tyska nazirörelsen ny fart. Under nittiotalet har flera parallella koncept växt fram, vid sidan av partibyggarna, och hämtat inspiration från olika delar av Nazitysklands historia. Vid sidan om partierna blev den löst byggda rörelsen av små slutna celler, i form av “kamratgrupper”, den viktigaste nazistiska strukturen. Dessa kom att stärka sina positioner, när Tyskland under nittiotalet började förbjuda nazipartier som verkade i NSDAP:s anda. De två viktigaste koncepten för de slutna aktionsinriktade kamratgrupperna var skapandet av Werwolf– och Anti-Antifa-grupper.
I andra världskrigets slutskede lanserades en handbok för Werwolf-kommandon, små underjordiska grupper som skulle förbereda sig på ett gerillakrig bakom fiendens linje om kriget förlorades. Werwolf kom att bli ett viktigt koncept för de nynazistiska grupperna, 1992 gjordes ett nytryck av Werwolf-handboken. Delar av nazirörelsen började under nittiotalets början bygga upp en cellstruktur. Aktionsgrupper som skulle agera mot staten och vänstern, enligt den så kallade “spänningens strategi”. Attentat skulle öka en otrygghet och oro i samhället och öppna vägen för kravet på en auktoritär stark stat. Cellstrukturen började byggas parallellt med, och som komplement till, skapandet av en partistruktur. Mellan åren 1992 och 1995 förbjöds tjugo nazistiska organisationer, vilket skapade en tillströmning till de små kampgrupperna.
Den tyska nynazistiska rörelsen kom att inrikta sina kampanjer mot flyktingpolitiken och våldsdåden drabbade främst invandrare. Men i början av nittiotalet började nazirörelsen söka efter en ny samlande fiende. Staten hade skärpt flyktingpolitiken, asylrätten hade i praktiken avskaffats och pogromerna i Rostock mötte stora protester. Bland flera ledande naziorganisation höjdes röster om att “rikta hatet rätt” och istället slå mot makthavarna, media och vänstern. Det enande projektet mot en gemensam fiende blev Anti-Antifa.1992 organiserades de första Anti-Antifa-demonstrationerna och började i sina tidningar under rubriken “Anti-Antifa” publicera bilder och uppgifter om antifascister. Ett löst nätverk av Anti-Antifa-grupper började mer organiserat och systematiskt samla in information om antifascister. Som kontaktadresser för nätverket, dit information lämnades in, fanns tipstelefoner – de Nationella Infotelefonerna – och databas-nätverket, Thule-Netz.
Internationella Anti-Antifa
I januari 1993 publicerades tidningen Der Einblick med namn på 250 personer på vänsterkanten. Efter att de ansvariga bakom Der Einblick avslöjats av antifascister fick även myndigheterna upp ögonen för verksamheten och åtalade flera personer bakom tidningen. För att kringgå de tyska myndigheterna och försvåra insynen flyttades Der Einblicks kontaktadress till en postbox i Danmark, öppnad av det danska nazipartiet DNSB. Helgen 4-5 mars 1995 organiserade DNSB ett internationellt möte i Greve utanför Köpenhamn. Med på mötet var brittiska Combat 18, norska tidningen Fritt Forum och svenskar från Vitt Ariskt Motstånd och Riksfronten. På mötet drogs det upp gemensamma riktlinjer för ett internationellt sammarbete. Samarbetet skulle ske genom en internationell koordinering av Anti-Antifa-verksamheten och utgivandet av en gemensam tidning. NS Göteborgs postbox blev den gemensamma kontaktadressen för denna verksamhet. Organisationerna planerade gemensamma manifestationer. De beslöt att hålla en Anti-Antifa-demo i Danmark 5 juni, på 50-årsdagen av Danmarks självständighet från Nazityskland, samt en minnesmarsch för Rudolf Hess 19 augusti, även den i Danmark.
Anti-Antifademonstrationen 5 juni 1995
NS Göteborg
I Göteborg representerades VAM och sedan Riksfronten av gruppen NS Göteborg. Till skillnad från de andra grupperna inom VAM var NS Göteborg mer inriktade på organiserandet av noga iscensatta offentliga manifestationer och konserter. I mitten av 90-talet hade de förvandlat Göteborg till norra Europas centrum för vit makt-konserter. Till spelningarna dök folk från Tyskland, Danmark, Norge och Polen upp. Genom danska företaget NS88, som videofilmade de flesta konserterna och demonstrationerna, fick NS Göteborg i sin tur kontakt med DNSB och kom att dras in i AntiAntifa-arbetet.
1995 genomgick svenska nazirörelsen ett generationsskifte. I orterna Nödinge och Nol i Ale kommun utanför Göteborg hade ett yngre gäng nazister närmat sig NS Göteborg och startat tidningen Valhall. Nazigänget växte snabbt och Ale kommun lade därför ner energi på att kartlägga och motarbeta gänget. När NS Göteborg i Valhall lanserar Anti-Antifa presenteras det som ett svar på Ale kommuns kartläggning av nazister. Med tidningen skickas ett separat formulär ut, där läsarna uppmanas fylla i uppgifter och klistra in foton på antirasister. Samma formulär skickades under våren ut som en bilaga till Riksfrontens tidning Rikslarm.
Av den yngre generationen nazister som anslöt sig till NS Göteborg var flera aktiva inom den så kallade BBS-scenen. Innan internet fanns nätverk av databaser hemma hos folk, datorerna ringde upp varandra och utbytte information och hade gemensamma diskussionsforum. I Tyskland spelade BBS-nätet ThuleNetz en viktig roll i uppbyggandet av AntiAntifa-nätverket. Parallellt med utvecklandet av det internationella AntiAFA kontakt-nätet, så skapades ett internationellt BBS-nät, Aryan Vanguard / Aryan Net. Som huvudcentral för hela internationella nätet användes en BBS i Göteborg, Aryan Empire – “Home of NS Gbg”, med systemoperatören Stormtrooper och CoSysopen “Lord VAM”. Bakom nicket Stormtrooper fanns Daniel Friberg, som idag driver förlaget Arktos och startade den svenska althögern.
Werwolf
Sommaren 1995 genomfördes en våg attacker mot vänstern i Göteborg. I Nödinge-Nol brände nazister ner huset, Vita Villan, där kommunens projekt mot rasistiska ungdomsgäng höll hus. Några veckor tidigare hade de kastat in en brandbomb på Folkets Hus och slagit sönder Vänsterpartiets lokaler. Under flera nätter samlades nazister under sommaren i två bilar och åker maskerade ut och väntar utanför vänsterfester. Vid flera tillfällen misshandlas folk utanför sina hem. Den grövsta episoden var då nazistgruppen tog sig in i ett vänsterkollektiv och brände ner det. I slutet av maj försöker gruppen ge sig på Prideparaden på Avenyn och senare på sommaren sabotera maratonloppet i Göteborg.
I slutet av augusti 1995 så kom tidningen Werwolf. Hela tidningen bestod till huvuddelen av adresslistor på antirasister med namn och hemadress. Namnpubliceringen blandades med artiklar om bombrecept och gatustridstekniker, samt uppmaningar att attackera de uthängda personerna. Personerna som namngavs var en grötig blandning med allt ifrån kändisar, vänsteraktivister, socialdemokrater, judar till nazister som rapporterat sina klasskamrater. Varje person hade försetts med en liten kod: exempelvis “röd”, “proletär”, “AFA” eller “jude”. Detta var materialet som AntiAntifa hade samlat in till NS Göteborgs adress. Tidningen stencilerades upp i endast hundra exemplar och spreds i Göteborg på några dagar. Samtidigt som Werwolf kom även International Redwatch, det internationella nätverkets tidning. Redwatch innehöll exakt samma layout, form och typsnitt som Werwolf. Även i Redwatch publicerades namnlistor på antirasister ibland annat England och Norge. Dessutom publicerades rapporter från antiantifa-aktioner, bland annat överfallen på antirasister i Göteborg.
Den 17 augusti mördades John Hron i en utdragen tortyrliknande misshandel av en grupp nazister i Kode. Mordet blev en vändpunkt för hela samhället. Trots år av nazistisk terror, blev det först denna händelse som fick stora grupper i samhället att reagera och kräva krafttag mot nynazismen. Mordet följdes av stora antirasistiska demonstrationer. Det råa mordet skakade även stora delar av den nationella rörelsen, vilket ledde detta till bittra interngräl och kretsen bakom Werwolf fick bära hundhuvudet för våldet. Vitmaktbolaget Nordland fördömde mordet och gjorde uttalanden där de förklarade att Werwolf var en skam för rörelsen. Under hösten stoppade polisen för första gången en vit makt-konsert och demonstration i Göteborg och NS Göteborg rasade från den starka position de haft internationellt. Detta blev slutet på NS Göteborgs AntiAntifa-satsning.