BRUNT SKUGGPARLAMENT I TOTAL MEDIESKUGGA

Det var inget vanligt parti som inledde sin valkampanj på detta sätt. Svenskarnas parti är ett högerextremt parti som tidigare kallat sig Nationalsocialistisk Front och det var deras valupptakt, i form av en gatumarsch genom huvudstan, som möttes av motdemonstrationer och ett massivt medieuppbåd som rapporterade live från protesterna. Svenskarnas parti visste hur de skulle göra för att synas maximalt, trots sin litenhet som parti.

Svenskarnas parti har funnit sin grogrund i skuggan av Sverigedemokraterna. Utöver de medlemmar som valde att följa med vid namnbytet från Nationalsocialistisk Front har de även lockat över Sverigedemokraternas avhoppare och uteslutna medlemmar, samt plockat upp resterna av den kollapsade subkulturella nynazistiska vitmaktmiljön och förpackat dem till ett parti.

Till skillnad från Sverigedemokraterna, som gjort en lång resa från sina nazistiska rötter, har Svenskarnas parti behållit hela sitt ideologiska bagage och bara försökt presentera det i en ny form. Rasideologin, demokratimotståndet, antiegalitärismen – allt finns kvar i deras program.

Partiets gatumanifestation fångade medias uppmärksamhet, precis som protester och konfrontationer alltid gör. Men en betydligt allvarligare tilldragelse samma dag skedde i det dolda, långt bort från medias granskningar.

Drömmen om ett skuggparlament

Utanför Milano, i den lilla italienska provinsen Cantù, samlades den 14–15 september Europas högerextrema rörelse för att bilda ett ”europeiskt skuggparlament”. Svenskarnas Parti och organisationen Nordisk ungdom deltog som svenska representanter. Festival Boreal, som arrangemanget kallas, blandade internationella möten och musik med vitmaktband och EU-parlamentariker som avlöste varandra på scenen.

Festivalen startade i Ungern förra året och arrangerades i år av italienska nyfascistpartiet Forza Nuova. Milanos borgmästare Giuliano Pisapia försökte febrilt stoppa festivalen, bland annat med motiveringen att den stred mot italienska konstitutionen. Istället flyttades den i sista stund ut från Milano till den natursköna småstaden Cantù. På Boreal samlas den unga nationalistiska rörelsen, både militanta utomparlamentariska organisationer och framgångsrika europeiska partier.

Partier som ungerska Jobbik (12 procent i senaste valet) och ukrainska Svoboda (10,5 procent) satt i paneldiskussioner med mindre partier som främst vunnit enstaka mandat kommunalt eller i EU-parlamentet, däribland italienska Forza Nuova, engelska British National Party, spanska Democracia Nacional, Kroatiska rena rättighetspartiet (HCSP) och Svenskarnas parti.

Både Jobbik och Svoboda tillhörde bara för några år sedan samma skara av högerextrema promillepartier, men har i krisens kölvatten på kort tid vuxit och kommit att bli en reell maktfaktor. En framgångssaga som de övriga partierna nu ville lära sig. Det är också ungerska Jobbik och den närstående ungdomsorganisationen Hatvannégy Vármegye Ifjúsági Mozgalom (HVIM, De 64 länens ungdomsrörelse, ett namn som syftar på det storungerska imperiets utsträckning) som är drivande i det ”alternativa EU-parlamentet”.

Svoboda, Jobbik och British National Party har sedan tidigare ett paneuropeiskt samarbete vid namn Alliance of European National Movements (AENM). Här samlas alla de partier som är för extrema för att erkännas tillträde till de högerpopulistiska och invandringskritiska partiernas EU-parlamentsgrupp. AENM är ett försök att bilda ett europeiskt parti som kan få ekonomiska bidrag av EU.

Festival Boreal är en komplementerande mötesplats till AENM där de mindre partierna och utomparlamentariska organisationerna, som svenska Nordisk ungdom, polska Allpolsk ungdom, flamländska Voorpost och franska Renouveau francais, kan delta i koordineringen.

Homofobi och abortmotstånd

Ett huvudtema för Festival Boreal var i år motståndet mot samkönade äktenskap och homosexualitet. De olika organisationerna diskuterade hur de skulle kunna bemöta ”hbt-lobbyism” och samhälleliga framgångar såsom homofobilagstiftningar, Prideparader och homoäktenskap.

Den franska monarkistiska och katolska organisationen Renouveau francais (Fransk förnyelse) har spelat en central roll i de katolska massprotesterna i Frankrike under året mot samkönade äktenskap. ”Demonstrationerna för alla” (Manif pour Tous) har blivit en samlande utomparlamentarisk opposition, av dem själva kallade ”den franska våren” mot Francois Hollands socialiststyre.

Forza Nuova bedriver ett aktivt kampanjarbete för att stoppa en italiensk lag mot homofoba hatbrott. På samma vis har Kroatiska HCSP varit drivande i protesterna mot de inhemska Prideparaderna. Amnesty International och Human Rights Watch har varnat för Allpolsk ungdoms ”extremt homofoba” aktioner mot homosexuella i Polen. På Festival Boreal lyftes Ryssland fram som ett föregångsland i att förbjuda homosexuella yttringar och begränsa dess utbredning i samhället.

Seminariet lyfte fram fyra prioriterade ”attacklinjer” som nätverket skulle föra. Mot den europeiska befolkningens ”demografiska nedgång”, mot invandringen, mot aborterna och mot homosexualiteten. De tre sistnämnda betonades samtliga vara bidragande orsaker till varför den ”inhemska etniska befolkningen” i Europa minskade. Motståndet mot aborter, invandring och homosexualitet – förklarade arrangörerna Forza Nuova – lyftes därigenom från värderingsfrågor till att bli centrala politiska frågor för européernas överlevnad.

Katolsk enighet överbryggar

En tydlig aspekt hos det internationella fascistnätverk som byggs upp genom Festival Boreal är den katolska kopplingen. De olika nationella rörelserna i forna Östeuropa har traditionellt haft svårt att samarbeta: polska nationalister har haft svårt att glömma de tyska nazisternas förbrytelser och omvänt har de tyska haft svårt att ställa sig under en polsk ledning.

Ungerska Jobbik och De 64 länens ungdomsrörelses drömmar om ett nytt Storungern har ständigt rimmat illa med grannländernas drömmar, och de ukrainska och vitryska har haft svårt att förlika sig med de ryska nationalistiska drömmarna om en massiv expansion. I Ukrainska Svobodas partiprogram finns utvecklade planer på att upprätta en Svarta Havet–Östersjö-axel mellan nationella krafter. En centraleuropeisk kraft mellan Tyskland och Ryssland som binder samman de två haven. Nationalistiska projekt är svåra att förbinda med varandra internationellt.

Där har den katolska tron i kombination med nationalismen fungerat som en enande internationell faktor över de nationella motsättningarna. Renouveau francais, Forza Nuova, Allpolsk ungdom och Svoboda har alla haft en stark katolsk-nationalistisk profil. Även svenska Nordisk Ungdom har närmat sig den katolsk-nationalistiska strömningen.

Det gemensamma dragen för dessa organisationer är deras fascistiska historia med hård antisemitism, antiziganism, antiegalitärism, abortmotstånd och stark homofobi i en nära relation till den katolska kyrkan. Detta har bidragit till att försvåra ett samarbete med de västeuropeiska högerpopulistiska invandringsfientliga partierna. Utmärkande för västeuropeiska högerpopulister har snarare varit att de är proisraeliska och antiislamistiska och träder till försvar för ”västerlandets kultur och värderingar” snarare än en rasbaserad etnisk nationalism. De två extremhögrarna har således haft svårt att finna gemensamma beröringspunkter.

Ett annat drag är den EU-skeptiska hållningen hos flera av partierna knutna till AENM och Festival Boreal, som mynnat ut i en vilja att etablera ett nationellt ”skuggparlament” i opposition mot EU-parlamentet. Den katolska östorienteringen och EU-fientliga politiken – ofta riktad mot Tyskland som EU:s starka centrum – har skapat en internationell organisering där den tyska högerextrema rörelsen har tilldelats en begränsad, för att inte säga perifer, betydelse. Istället har Ungern och Polen kommit att bli centrala länder, och rörelsen utvecklat en mer positiv bild av Ryssland, som motvikt mot Tyskland och USA.

Geopolitiskt tydliggörs denna skillnad i intresset för Syrienkriget som ägnades ett särskilt seminarium på Festival Boreal. Både Forza Nuova och British National Party har under året gjort flera besök hos den syriska regimen. De menar att USA och västs planer på en attack mot Syrien kommer ur ”sionistiska intressen”, en amerikansk vilja att efter Irak få Syrien, Libanon och Iran att falla för att på så vis stärka sin regionala position mot Ryssland.

Polsk manifestation nästa samling

Hessmarschen och Dresdenmarschen i Tyskland, samt Salemmarschen i Stockholm, har historiskt varit de stora sammanhållande marscherna för den nationella nyfascistiska rörelsen i Europa. Nu har alla tre internationella sammankomsterna tappat betydelse, mycket tack vare de antifascistiska mobiliseringar som oförtrutet kämpat mot dem. Rörelsen har då skiftat terräng och alltsedan 2008 har den polska självständighetsmarschen den 11 november, kommit att få en allt mer central betydelse.

Det var på dessa marscher som grunden till Borealnätverket lades. I marschen 2012 deltog mellan 20 000 och 50 000 nationalister. Bland dem en internationell avdelning som bestod av svenskar, flamländare, ungrare, fransmän och italienare.

Allpolsk ungdom, som tillsammans med andra polska nationalistiska ungdomsorganisationer organiserat marschen, har med manifestationen som plattform byggt upp ett nytt parti, Ruch Narodowy (Nationella rörelsen), och ska med den partibildningen ställa upp i det kommande valet. Ruch Narodowy har fått Alliance of European National Movements aktiva stöd att lanseras.

AENM och organisationerna från Festival Boreal mobiliserar som nästa aktivitet för nätverket till årets självständighetsmarsch i Warszawa. Där planerar de att organisera massdemonstrationer och en egen klimatskeptisk motkonferens mot FN:s klimatkonferens COP19, som hålls i Polen samtidigt. Nordisk Ungdom och Svenskarnas parti har redan påbörjat sin mobilisering för att resa till och delta i demonstrationerna.

De olika deltagarna i nätverket har alla olika saker att vinna på detta engagemang. För AENM:s del står på spel att få tillräckligt många medlemspartier för att officiellt kunna räknas som ett europeiskt parti och därigenom få EU-stöd. För organisationer som Allpolsk ungdom och Renouveau francais handlar det om att lyckas omvandla en stark protestmobilisation till ett oppositionellt politiskt projekt. För BNP och Forza Nuova om att få politiskt draghjälp och ekonomiskt stöd för att kunna bryta sig ur sin isolering som promillepartier.

Svenskarnas parti söker stöd i Europa

Svenskarnas parti är namnbytet till trots fortfarande i högsta grad ett nationalsocialistiskt parti med ytterst begränsade framgångar i riksdagsvalet. I valet 2014 siktar de på att ta mandat i tio kommuner, alltså fem mandat utöver de tre de har i dag. De befinner sig i dag på samma punkt som Sverigedemokraterna befann sig på 1994. Svenskarnas parti hoppas dock att deras resa till riksdagen inte ska bli fullt så lång och segdragen som Sverigedemokraternas.

Situationen i Grekland, Ukraina, Ungern, Italien och Polen visar att högerpopulistiska och invandringsfientliga partier är sköra till sin natur och lätt kan slitas sönder när de populistiska vindarna vänds mot dem, efter att partierna deltagit i krisuppgörelser. Sverigedemokraterna har fått huvuddelen av sina medlemmar efter valet 2010. Deras partiapparat är fortfarande ny och skör, med en hård partipiska och toppstyrning som försöker hålla ihop organisationen. Samtidigt har en intern etnonationalistisk opposition uppstått, framför allt kring ungdomsförbundet och de utrensade medlemmarna, som tycker att partiet svikit sina nationalistiska rötter.

Svenskarnas parti bidar sin tid och väntar på att Sverigedemokraterna ska svikta, så att de kan fylla samma politiska utrymme.

Det är enkelt att utröna vad Svenskarnas parti hoppas få ut av det internationella samarbetet. De stora partierna har organisatorisk kompetens och erfarenhet som det lilla svenska partiet saknar och efterfrågar. De kan skänka legitimitet och know-how. Omorganiseringen och namnbytet från Nationalsocialistisk front till Svenskarnas parti skedde efter upprepade studiebesök och möten med tyska Nationaldemokratische Partei Deutschlands. Ett samarbete med dem hade dock varit helt omöjligt med det gamla namnet, eftersom nationalsocialistiska organisationer och symboler är förbjudna i Tyskland.

NPD har hjälpt till att utbilda Svenskarnas parti organisatoriskt och låtit deras internationella sekreterare Dan Eriksson praktisera i sachsiska delstatsparlamentet. Varje år deltar någon representant från NPD på Svenskarnas partis sommarläger och håller föredrag. Svenskarnas Parti har även haft ett tätt utbyte med Forza Nuova, vars ledare Roberto Fiore besökt dem i Sverige vid flera tillfällen.

Det var Fiore och Forza Nuovas kritik av det europeiska bankväsendet som fick Svenskarnas parti att starta kampanjen ”pengarna till folket” mot bankerna. En kampanj som avslutades med en demonstration i Jönköping på första maj 2013.

Skör demokrati skapar manöverutrymme

Svenskarnas parti har i gengäld bidragit till uppbyggandet av den nya högerextrema internationalen. I mars i år organiserade de den internationella konferensen Vision Europa. Nationaldemokratische Partei Deutschlands, ukrainska Svoboda, spanska Democracia nacional, Danskernes parti (bildat efter svensk modell) och italienska Forza Nuova skickade alla sina partistrateger för att delta på konferensen och hålla anföranden.

Trots att högerextrema partier från hela Europa samlades i Stockholm skrevs inte en rad om detta i medierna. Så föddes det bruna skuggparlamentet i en medial skugga.

Kanske är det så att vi fortfarande väljer bort tron på att den nyfascistiska rörelsen förmår säga något. Att de bara duger som bistra staffagefigurer i ett hårdnande samhälle och att deras marscher är det enda uttryck de har.

Så är dock inte fallet. De organiserar sig nationellt och internationellt, strävar efter att utvecklas och kunna kliva i opposition samtidigt som de bidar sin tid. Stärkta av framgångar i Ungern och Grekland vet de att demokratin kan vekna, om så bara för en sekund, och då uppstår en kil av manöverutrymme.

Antisemitismen, antiziganismen och homofobin visas i dag upp öppet och det påföljade våldet blir allt grövre. Att bevaka och bemöta den nyfascistiska organiseringens framfart är ett demokratins måste. För att lyckas med det måste vi höja blicken och inte bara stirra österut.