Hösten 2005 blev jag uppringd av en god vän till mig, Mathias. Han berättade att någon sökt information hos Patent och registreringsverket efter den ansvarige utgivaren av tidskriften Brand. PRV hade hört av sig till Mathias eftersom han stod registrerad hos dem som just ansvarig utgivare för den anarkistiska tidskriften.

Ingen av oss brydde sig nämvärt. Att folk söker uppgifter ur offentliga register är inte olagligt och tidningen Brand hade blivit uppmärksammad med jämna mellanrum genom åren. Det som gjorde att man kunde bli lite misstänksam i just det här fallet var att beställaren var anonym och ville ha svar till en postbox i Stockholm. Postboxen låg hos ett företag som är ett ökänt tillhåll för alla som har granskat ekonomisk brottslighet, nazister eller andra ljusskygga verksamheter.

Att postboxen tillhörde någon som sympatiserade just med nazismen stod klart när jag hittade den enda uppgiften om adressen, den förekom i ett kundregister som läckts ifrån Nordiska Förlaget. Också där under ett namn som jag antog var en pseudonym. Det stod klart att den som innehade postboxen var mån om sin anonymitet.

Därefter kollade jag upp adressen ytterliggare. Eftersom personen sökte information ur offentliga register kollade jag andra myndigheters olika diarium. Hos polismyndigheten i stockholm blev det napp. 2005-01-14 hade en ”Mikael Pettersson” begärt ut en ”förteckning över av polismyndigheten auktoriserade provledare för teoriprov för jägarexamen” i Stockholms län. I brevhuvudet angavs ett företag som avsändare, ”AFIX Juristhus AB”. Vid det här laget började rutinen kännas bekant. Det fanns ingen Mikael Pettersson, och det fanns inget AFIX Juristhus AB.

Därefter kom jag inte längre, och handlingarna lades på hyllan.

Ett år senare, vintern 2006, fick jag kännedom om en konflikt som hade blossat upp mellan Hampus Hellekant och fängelsetidningen Kåkbladet. Konflikten hade varat i nästan ett år då, och hade sitt ursprung i att tidningen Kåkbladet inte fick göra reklam i en tv-slinga på Norrtälje-anstalten. Hellekant satt då i förtroenderådet på Norrtälje-anstalten och hade vägrat, med motiveringen att Kåkbladet var för nära kopplat till tidskriften Brand. Konflikten blev snabbt infekterad och Hellekant hotade med att ”outa” Kåkbladets redaktör som homosexuell om han inte slutade skriva om Hellekant i tidningen. Som avsändare angav han postboxen som beställt ut informationen om Brand hos PRV vid samma tid. När jag kollade närmare på Hellekant visade det sig att han hade ett mobiltelefon-abonnemang, också det på samma postbox.

Nu förstod jag att beställningen till PRV hade gjorts som en del av den pågående konflikten mellan Hellekant och Kåkbladet. Det var ingenting som berörde mig eller Mathias, även om risken fanns att utomstående skulle bli indragna i konflikten.

Min personliga koppling till Hellekant

När jag var 16-17 år, några år innan mordet på Björn Söderberg, chattade jag en hel del på internet. På IRC-kanalen #vänster satt jag och pratade med likasinnade, gärna sent in på nätterna och helst med en flaska coca-cola från den lokala statoil-macken. Det fanns andra kanaler, #sverige som var den största för svensk-talande, men också nazisterna hade sin kanal, #patriot. Där satt Hellekant, under pseudonymen Triskelon. Vi satt alltså på samma IRC-nätverk men i olika ”rum”, kanaler. Dock hände det ganska frekvent att man besökte varandras kanaler för att spy galla på motståndarsidan, tills man blev utkastad. Det här var innan Malexander, bilbomben och mordet på Björn Söderberg. Det var ganska harmlöst, ett kul tidsfördriv och ett bra sätt att hålla sig uppdaterad samtidigt som man skaffade vänner i andra städer. ”Triskelon” tyckte om att snacka skit med motståndarsidan, men han tyckte också om att hota folk. Vilket han bland annat gjorde med mig. Han lät mig förstå att jag var registrerad, att han visste var jag bodde och så vidare. Som liten skitunge blev jag rädd, jag tyckte att det var obehagligt. Några år senare, efter mordet på Björn Söderberg, skulle det visa sig att Hellekant menade allvar. Jag blev underrättad om att jag förekom i ett register på över 1300 ”rödingar” som Hellekant och hans vänner hade uppfört.

Hellekant har, efter reportaget i Arbetaren, hävdat att jag skulle vara jävig eller ingå i en personlig konflikt mellan honom och mig. Om det föreligger någon konflikt så är det i vart fall inte från min sida. Hellekant hotade mig, men det var över tio år sedan och jag gjorde inte ens en polisanmälan. Jag var inte ensam om att bli hotad och i jämförelse med vad andra fått utstå så framstår min rädsla som totalt obefogad.

Hellekants kartläggning av mig gav mig insikter och öppningar som var värdefulla när jag sedan påbörjade mitt reportage om honom.

Metapedia

Hellekant släpptes i februari 2007. Då hade han avtjänat mindre än 8 års fängelse för mordet på Björn Söderberg. Det var säkert många som var irriterade på att han kom undan så billigt för det brutala mordet, men det fanns ingen anledning att tro att han skulle återgå till någon nazistisk verksamhet. Uppgifter från kåken, som man alltid ska ta med en nypa salt, gjorde istället gällande att han skulle satsa på en kriminell karriär. Det gjorde han nu inte. Med facit i hand kan man konstatera att han faktiskt försökte skaffa sig ett jobb, om än kortvarigt, och därefter satsade på läkarstudierna. Hur det gick vet vi, det är en annan historia som det redan har skrivits åtskilligt om.

Kontot Infobringer började lägga upp artiklar på Metapedia i maj 2007. Under månaderna som följde skulle det bli ett stort antal artiklar, som uteslutande handlade om individer som på något sätt agerat emot högerextremismen. Många var vänsteraktivister, andra var journalister, men där fanns även wikipedia-skribenter, konstnärer och så vidare. Bland de första som förärades en artikel på det nazistiska uppslagsverket var journalistparet som utsattes för en bilbomb i Nacka 1999. Även jag blev omskriven på sajten.

Till en början trodde jag inte att Hellekant hade något med publiceringarna att göra, även om andra hävdade det. Det hade varit tyst om honom sedan han hamnade i fängelse, och förutom att hans postbox dök upp i ovan nämnda kundregister så hade han inga dokumenterade kopplingar till nazismen. Det finns dessutom en hel del rättshaverister i det grumliga vatten där metapedia befinner sig; internet och svensk offentlighetsprincip har gett många av dem ett syfte med tillvaron.

En sak kunde jag dock inte bortse ifrån. Ju mer artiklar som dök upp med Infobringer som avsändare, desto tydligare blev mönstret. Väldigt många av aktivisterna var aktiva på 90-talet, och väldigt många av journalisterna hade tidigare skrivit om Hellekant. För mig kom dock avgörandet när jag själv skrev till Infobringer. Jag mailade och erbjöd honom uppgifter om mig själv. Pseudonymen jag mailade ifrån hävdade sig vara en ovän till mig, och hade uppgifter att lämna. Kort därpå kom svaret. Infobringer kände mycket väl till mig, och började rabbla upp samma uppgifter som han drog för mig på chatten över tio år tidigare.

Det var övertygande och jag förstod då att det inte kunde vara någon annan än Hellekant. Det var ett bra indicium, men det var inget bevis.

Infobringer skulle senare sluta skriva artiklar på Metapedia. 10 minuter efter sista inlägget registrerades ett nytt konto, Roadrunner. Detta konto fortsatte i precis samma stil, tills mordbranden i Högdalen skedde i december 2008. Efter detta datum raderade administratörerna flera artiklar som Infobringer och Roadrunner lagt upp, och inget av kontona publicerade några fler artiklar.

Hellekants koppling till metapedia skulle visa sig vara enklast att bevisa. När research-fasen i arbetet var över och jag övergick till intervjuande, visade det sig att flera personer kunde peka ut Hellekant. Jag var noga med att inte nämna hans namn för de intervjuade, utan inledde samtalen med ”Varför tror du att du har blivit uthängd på metapedia?”. Svaret kom då spontant. En person hade blivit uppringd av Hellekant och hotad precis innan publiceringen, en annan hade känt igen Hellekant när hon blev fotograferad av honom. Ett foto som Infobringer laddade upp på metapedia dagen därpå.

Flashback

Flashback forum är Sveriges största forum med över 300 000 medlemmar, varav en tiondel är aktiva. Jag gjordes uppmärksam på ett flertal användare som misstänktes vara pseudonymer för Hellekant. Flera har jag avfört, men tre konton kunde jag koppla till honom. Ofta kunde jag utgå ifrån en bild som användarna lade upp, det hade samma digitala avtryck som skulle återkomma i de flesta sammanhang där Hellekant lade upp bilder. I digitala filer lagras ofta, men inte alltid, viss s.k ”meta-data”. Det kan vara författaren till ett dokument, artisten till en ljudfil eller kameramodell i en bildfil. I de bilder som Hellekant lade upp fanns det ofta sådan meta-data, där mobilens modell och kamerans mjukvaru-version listades. När versionsnumret ”R4EA031 prgCXC1250316_GENERIC_H 4.5” dök upp på en bild visste jag att jag var rätt ute. Det var ett mycket starkt indicium, men inget bevis. Men det gav mig anledning att gå vidare och kolla användarens övriga inlägg. Hellekant lade även upp bilder som han hade ”fått” från info14, men som var tagen med samma digitala avtryck som senare. Detta skriver jag utförligare om i reportaget.

Ett problem var att jag endast kunde se användarnas tusen senaste inlägg. Några av hans konton hade skrivit fler än tusen, och jag ville spara ner samtliga. Jag löste det genom att skriva ett eget program som dammsög forumet. Efter någon timme hade jag alla inläggen snyggt och prydligt nersparade i en databas.

Därefter påbörjades arbetet med att gå igenom inläggen och kolla efter personliga upplysningar. Även en person som är mån om sin anonymitet gör sina misstag, särskilt när det gällde så många inlägg. Jag hade sparat ner över 3500 stycken. Information om studier, sin tid i fängelse, personer, resor, postboxar hit och dit jämfördes med känd information om Hellekant. En av de tacksammaste uppgifterna var när Hellekant, som jag redovisade i reportaget, skröt om vad han stal ifrån sin tid i lumpen. På punkt efter punkt återkom sakerna i polisens beslagsregister från Björn Söderberg-mordet.

Nu var det inte bara de personliga upplysningarna och kameran som fällde avgörandet. Hellekant var mycket ivrig i att diskutera sina egna ”avslöjanden” på Info14 och metapedia, och ville ha övriga Flashback-användares kommentarer till artiklarna. Han sa aldrig att han skrivit dem, men han var ofta först med att länka till dem och extremt aktiv i diskussionerna som följde av dem. I likhet med min mailkontakt med Infobringer så deltog jag i flera diskussioner, ofta i direkt spörsmål mot Hellekant. Dock var jag nu helt öppen med vem jag var (vid den tidpunkten arbetade jag på TV3 Insider, vilket Hellekant kände till). Han var mycket mån om att höra vad jag ansåg om Info14:s ”avslöjanden”. Visst höll den bra kvalitét? Insider-nivå? Och så vidare. Hellekants pseudonym verkade ha ett behov av att bekräftas, som alla människor, och att han ville ha den bekräftelsen från mig. Han blev oerhört provocerad när jag sa som det var om den låga nivå som avslöjandena höll, påpekade rena faktafel och avslutade med att en sådan person aldrig skulle kunna bli långvarig på en redaktion.

Info14

Tidningen info14, som sedan många år enbart är en nätpublikation, har en känd och dokumenterad koppling till Hellekant sedan flera år. Detta har det skrivits utförligt om. Sedan flera år hade info14 legat lågt med avslöjanden om ”banditvänstern”. Det var inte längre särskilt vanligt med uthängningar av motståndare, som tidningen tidigare hade ägnat sig åt. Antagligen hade detta att göra med att de personer som tidigare varit intresserade av sådan verksamhet för info14, dragit sig tillbaka något och börjat syssla med vettigare saker. Men så plötsligt tog det fart igen. Under 2007 dök flera artiklar upp, ofta med bilder ur förundersökningar i brottmål där antifascister stod åtalade. Artiklarna fortsatte i samma stil under 2008.

Jag misstänker att samtliga dessa artiklar, med några få undantag, är skrivna av Hellekant. Två av artiklarna är särskilt intressanta. Den ena, ”Revolutionära fronten inför rätta”, tack vare det fotografi som Hellekant senare lade upp på Flashback. Jag anser det vara uteslutet att någon annan i den lilla kretsen kring info14 använder exakt samma kamera med exakt samma mjukvaru-version som Hellekant. Fotot lades upp av Flashback-användaren Julius Mosca, som var extremt aktiv i att försvara artikeln på Flashback. Just denna artikel fick nämligen katastrofala följer, då några av de uthängda utsattes för ett mordförsök några månader senare, genom att någon hällde ner bensin i brevlådan i deras lägenhet och tände på.

Artikel två innehöll ett nytaget fotografi på en av de utsatta för bilbomben i Nacka 1999. Personen hade känt igen Hellekant vid tillfället, och pekar ut honom i reportaget.

Hellekants allmänna koppling till Info14 befästes också senare, när jag kunde belägga att hans bil stod parkerad utanför en av bostad tillhörande en av sajtens nyckelpersoner. Hellekant använde sig av en målvakt som stod registrerad på en bil som han nyttjade. Målvakten hade tidigare suttit på samma anstalt på Hellekant, och var nu utvandrad. Det gav Hellekant möjlighet att parkera som han ville och helt strunta i tullavgifter. När jag senast kollade låg det 93 registrerade felparkeringar på bilen. Av dessa gällde 6st felparkeringar utanför en familjemedlems adress, 80st utanför sin egen bostad, en utanför kungliga biblioteket, en vid t-centralen, en i centrala solna. Två gånger hade han parkerat utanför tingsrätten. Två gånger hade han parkerat utanför bostaden till en kompis från fängelsetiden. Återstod en felparkering, från juli 2009. Den gången hade han parkerat precis utanför porten till en person som sedan länge har arbetat med Info14. När jag ringde upp personen och artigt presenterade mig själv och mitt ärende lade han på luren.

Kapten Nemo

Bloggen Kapten Nemo följde samma mönster som Hellekants övriga publiceringar. Om han skrev om någon person, så var det högst troligt att denne person någon gång hade gått emot Hellekant. Även här återkom det digitala avtrycket i flera fotografier, med en viktig skillnad. Efter Kapten Nemo hade en lite mer personlig prägel tog sig Hellekant friheten att lägga upp fotografier som han hade tagit från sin vardag. Samtliga fotografier som var tagna i stadsmiljö (någon var tagen ute på landet) kunde jag placera på en karta. När platserna för alla fotografierna var identifierade och utsatta, framträdde ett mönster. Alla var tagna i samma område. Samma område där han bor. Till på köpet laddade han upp en PDF-fil på bloggen, en dom från ett gammalt brottmål där redaktören från Kåkbladet pekas ut som homosexuell. Hellekants hot från 2006 hade nu aktualiserats. Exakt samma PDF-fil hade lagt upp på Kåkbladets gästbok 2006-09-10, under en epost-adress som tillhörde Hellekant. Båda var 522 339 bytes stora och hade samma digitala avtryck.

Hellekants blogg anmäldes flera gånger till Datainspektionen, vilket han uppmärksammade på att fotografera av anmälningarna och ladda upp på bloggen (Datainspektionen har sina lokaler i samma byggnad som  Stockholms tingsrätt). Det skulle visa sig ha betydelse när jag identifierade honom som den som låg bakom bloggen Kunskapslistan.

Kunskapslistan

Förtalsbloggen mot Tommy Rydén länkades ifrån Hellekants konton både på Flashback och Metapedia. Tommy Rydén anmälde bloggen till Datainspektionen, vilket fick Hellekant att agera precis som han gjorde då Kapten Nemo anmäldes. Han fotograferade av anmälan och lade upp på bloggen. Med samma digitala avtryck som tidigare.

Reaktioner

Jag kontaktade Hellekant i slutet av augusti 2009. Därefter slutade plötsligt hans användare på Flashback att posta inlägg. Flera artiklar togs bort från Metapedia. Kunskapslistan raderades. Flera bilder på Kapten Nemo raderades. Hellekants bil omregistrerades.

Jag skickade upprepade gånger brev och epost till Hellekant, som valde att inte svara.

Övrig informationsinsamling

Under arbetet som gått har jag samlat på mig en massa material, som inte alltid har haft någon relevans för reportaget. Det kan man ju dock inte veta innan. Utdrag ifrån KLAS (Kriminalvårdens klientjournal), anmälningar till JO, länsrätter, LADOK-utdrag, skrivelser, förundersökningar, domar… Allt har tagit ansenlig tid att gå igenom, men har i vart fall gett värdefulla upplysningar som varit nödvändiga när jag jämfört dem mot uppgifter på t.ex. Flashback.

Under arbetets gång har jag haft god hjälp av ett stort antal personer, mot vilka jag är djupt tacksam. Ett fåtal har varit ”hemliga källor”. Det har helt enkelt inte behövts.